TeachMeet, Framtidens lärande och Schoolbag

Jag har haft tre fantastiskt bra dagar på Framtidens lärande. Det är så otroligt roligt att träffa personer i sitt nätverk och denna konferensen är som en myrstack av nära och kära. ”Alla” var där.

Jag hade fått äran att vara konferencier på TeachMeet Framtidens lärande 2011. Roligt! 150 st personer på plats på Globala gymnasiet och 250 st tittade på livesändningen! Många bra talare, t.ex. Webbstjärnevinnarna Marie Andersson om geocaching (21:40) och Sandra Wissting om sin klassblogg (2:30:00), Malin Hansson från Ystad om digitala verktyg (1:04:15), Guldäpplevinnaren Josef Sahlin om skrivprocessen (2:37:30) och Nackalärarna Lotta Bohlin om Skype (2:56:20) och Helena Kvarnsell om ALLT (1:40:30).

Sara Thenfors Linderoth (32:15) gjorde ett rejält avtryck med sina 7 minuter om elevernas arbete med Mot alla odds, ett spel framtaget av UNHCR (FN:s flyktingorgan). Sara arbetar i, när det gäller flyktingpolitik, ökända Vellinge kommun. Hennes framförande leder förhoppningsvis till ett samarbete med elever och lärare i Södertälje kommun.

Som vanligt gjorde WestreamU en grym bambusersändning som rekommenderas om du inte var där, eller om du vill se talarna igen.

Jag var även värd för ett par inspirationspass under torsdagen, ett om hur ett par lärare på Stadsgårdsskolan i Jönköping tar tillvara elevernas datorspelande på fritiden i undervisningen, ett om hur man använder modern teknik på förskolor i Härryda kommun, med stort fokus på iPads. Båda passen var mycket bra och jag kommer att blogga om dessa längre fram. Hade gärna hunnit med övriga 60 pass också. Konferens under en månad nästa år? 😉

På fredagen lyssnade jag till lärare och elever från Kristiansborgsskolan i Västerås. Mycket intressant om tematiskt arbete, motivation, datorn som verktyg osv. Detta har jag skrivit om på bloggen Framtidens lärande.

På torsdagskvällen blev jag uppmärksammad på att ett företag på mässan höll på att lansera ett nytt verktyg för IUP byggd i Google Apps. Företaget hette Cloudspot och produkten hette ”Skolväskan”. Snacka om att bli förvånad! Dagen efter sökte jag upp företaget och de förklarade att de visste om att Skolväskan redan fanns, men att de ändå hade bestämt sig för det namnet. Snacka om att bli förvånad en gång till. Och lite sur. På kvällen skickade jag ut en hälsning på Facebook som ledde till att en del följare mejlade till Cloudspot och ifrågasatte deras val av namn.

I eftermiddags hade de bytt namn – till Schoolbag.

Tack alla som orkade bry sig. Det känns verkligen skönt.

Vi målar med helt andra färger

Ikväll tog jag en timmes promenad i min lilla bys omgivningar. En bra stund för reflektion. Många funderingar kring all uppståndelse den senaste månaden kring #merkateder, #skollyftet och Zaremba.

Idag läste jag Mats Ekholms kommentar till Zarembas påhopp. Mats Ekholm, som jag för första gången lyssnade till på Skolforum i höstas. En mycket klok man i mina ögon.

…behovet av att barn och ungdomar blir bemötta av vuxna som företagsamma, samarbetskunniga, kreativa och kritiskt reflekterande. Detta så att de ska kunna känna lust att utbilda sig och finna trygghet i umgänget med vuxna.

Jag har bestämt mig för att försöka lämna debatten därhän, eftersom den inte leder någonstans. Ingen lyssnar på den andre. Ingen vinner. Jag kan bara beklaga att DN lämnat så mycket utrymme till Zarembas svarta pensel. Vi är många i Skolsverige som varje dag målar med helt andra färger.

Jag fokuserar hellre just nu på all klokskap som Peter Gärdenfors delar med sig av kring vikten av lust och motivation för lärandeprocesser. (Han skickar en hälsning till Jan Björklund under programmets sista minut.) Hur gör vi för att skapa en skola som tar tillvara det naturliga lärandet?

Linda Odén lämnar klara besked kring detta i sin blogg Ordklyverier idag. Och hon gör det bra!

Hur motiverar vi eleverna? Det beror på, men ofta faktiskt genom att lämna över ansvar och förvänta oss massor. Instruktionerna och kraven ska vara glasklara, men det är eleven som ska göra jobbet med hjälp av läraren.

Det är inte så att allt elevaktivt arbete är flummigt och ostrukturerat, det är inte heller så att elevaktivt arbete inte är genomtänkt och lärarstyrt. Ett bra elevaktivt arbete bygger på enorma förberedelser från arbetslaget med glasklara instruktioner, tydliga kopplingar till läroplanens mål och många uppföljningar på väg mot målet.

Låt oss måla vidare, med många olika färger. Korparna må kraxa. Men svart är inte framtidens färg.

Ett halvt varv på tuggummiautomaten

Micke Gunnarsson. En av de bästa föreläsningarna i mitt liv. Tack!

Ni som följt min blogg ett tag känner igen Mickes namn. Jag har skrivit om hans grymma föreläsning i inlägget 45 minuters ren inspiration, uppmärksammat hans MVG-kampanj och berömt hans klassiker Kommunalråd för reform.

Idag fick jag första gången möjlighet att lyssna till honom live under en timme. En sån där timme som man önskar inte ska ta slut.

Eftersom jag följt Mickes blogg under så pass lång tid har jag hört/läst nästan allt han sa på sin föreläsning idag. Men live levlar han upp det rejält. Genom anekdoter från sitt liv, med sitt kroppsspråk och sin sköna blekingska dialekt.

Han påminner mig om en annan fantastisk föreläsare, Anne-Marie Körling.

1. Båda har alltid barnet/eleven i första rummet
2. Båda lever som dom lär

Micke berättade bland annat att han alltid ville skaffa sig tuggummi i tuggummiautomaterna när han var liten, men att hans pappa var för snål. Istället gick Micke och snurrade på dem alla i hopp om att någon gång få ett tuggummi ändå. Idag lägger han i pengar i automaterna tillsammans med sina barn och vrider om halvvägs, så att ett annat barn ska få uppleva denna lycka.

Micke i ett nötskal. Han är faktiskt sådan. Vi är vänner på Facebook och mer positiv människa får man leta efter. Jag bara väntar på statusuppdateringen:

”Idag bröt jag alla ben i kroppen. Det ska bli spännande att se hur bra sjukvården är i dagens Sverige. Har hört att sjukhuskäk är smaskens”.

Inser nu när jag läser mina anteckningar att det inte är någon idé att skriva mer, för Micke ska upplevas live. Varenda rad jag antecknat vill få mig att skriva ett blogginlägg. Men det är ju redan gjort. I Mickes blogg…

Tills du får möjlighet att lyssna till honom, kan du alltid ställa dig på kö till hans bok, precis som jag har gjort.

Ett urval av föreläsningen hittar du här:

Den sköra tråden

Jag hade idag förmånen att lyssna till Fredrik Svensson på Lin Educations inspirationsdag i Malmö. Fredrik är bl.a. grundare av TÄNK OM, där jag arbetar som konsult, men jag hade aldrig hört honom live tidigare.

Det jag tar med mig från två timmars föreläsning och seminarium är att det inte är lätt att nå framgång. För det kräver skolledare som har frirum att bedriva skolutveckling, skolledare som sett vad som sker i världen och som drar slutsatser utifrån detta, skolledare som är tydliga med sin vision, skolledare som fokuserar på de lärare som vill framåt, skolledare som är ledare.

Skolledare. Rektor. Chef. Ledare.

En dator per elev är en bisak i sammanhanget. Det är vad vi ska göra i en förändrad värld det handlar om. Fortfarande står sig den svenska skolan ganska bra i globala jämförelser, framförallt om vi inte bara tittar på faktakunskaper, utan på saker som kreativitet, samarbete osv. Fredrik menar att vi har världens bästa läroplan. Det är bara det att vi måste bli så mycket bättre på kreativitet, nyskapande, entreprenörskap osv. när Kina, Indien m.fl. knappar in på försprånget. Det byggs 100 nya universitet i Kina just nu, med flera miljoner studenter som tävlar med de svenska.

Kina har som vision att vara världsledande inom kunskapsutveckling år 2020. USA har börjat att ta upp denna kamp. I Sverige sa Jan Björklund i onsdags att hans vision är att fler elever ska nå målen. Som om det vore en vision? Det är ju det löfte vi ger till eleverna i våra läro- och kursplaner. En utbildningsminister måste väl ha större visioner än så. Fredrik konstaterade även att vi under flera decennier inte har haft en enda utbildningspolitisk vision. Skrämmande, eller hur!?

Fredrik talade även om halveringstiden för kunskap, som var ca 65 år för inte så länge sedan. När alla arbetade på en och samma arbetsplats under alla år. Idag har vi en halveringstid på ca 3-6 år, och inom högteknologiska branscher runt 6 månader. Vad behöver elever/studenter kunna då?

Som Micke Gunnarsson frågade sig lite senare under eftermiddagen: Om man kan leta upp vilka flagga som helst i hela världen och skriva ut den. Kan man då alla världens flaggor?

Man bör varje dag fråga sig: Vad är kunskap idag? Är flaggkunskap viktigt? Är det mer eller mindre viktigt idag jämfört med igår? Och hur ska vi bedöma kunskap med de verktyg vi idag har för bedömning?

Idag blev jag tipsad om en artikel i Computer Sweden där forskaren Patrik Hernwall beskrev sin syn på skolan och vår avsaknad av vision. Riktigt bra analys! Han menade även att:

”De nya redskapen uppmuntrar till nytänkande och då kanske det är sådant som sociala förmågor, kritiskt reflekterande, eget skapande, kunskapssökande och innovationskraft som ska vara det som skolan ska lära ut.”

I en 1:1-satsning är det inte tekniken som är det viktigaste, det är alla överens om. Men för att vi ska orka ta tag i den enorma förändring vi står inför måste tekniken ”bara fungera”.

Att få med sig alla, eller i alla fall den kritiska massan, är en ”balansgång på en skör tråd”, sa Fredrik idag. Jag lovar att tråden brister om tekniken fallerar.

Ms Cool – om att våga

Igår föreläste jag inför drygt 350 pedagoger i Falkenberg. Helt vansinnigt!

Det gick ganska bra, tycker jag, men det finns alltid saker jag vill göra annorlunda till nästa gång.

En sak vill jag dock aldrig göra om. För den går inte att göra bättre. Tack vare en tolvårig tjej och att jag tänkte utanför boxen, för en gångs skull.

Kvällen innan föreläsningen chattade jag med Tove Andersson, IT-pedagog i Lysekil. Vi hade aldrig chattat tidigare, men hon hörde av sig och kollade läget mitt i min kanelbulle med mjölk.

Jag nämnde att jag skulle spela upp låten Memory, som hennes dotter Frida har skrivit själv. Jag tänkte använda den innan föreläsningen drog igång, eller kanske i pausen.

Tove blev stolt och glad för sin egen och Fridas skull.

Jag kom med en idé. Att vi kunde chatta med Frida under min presentation, innan vi spelade upp YouTube-klippet. Någon sekund senare kom vi fram till att vi skulle ha ett videosamtal med Frida live.

Jag letade upp Frida på Skype och vi pratades vid i två minuter.

Efteråt chattade jag vidare med Tove. Hon tyckte jag kunde fråga Frida om hon kanske kunde spela live på sin nya blå gitarr, men detta berättade vi inte för Frida. Lite fuffens.

När jag under föreläsningen frågade Frida om hon kunde tänka sig att spela live för oss svarade hon ja utan att blinka, plockade fram gitarren ur fodralet och konstaterade kallt: ”Vilken tur att jag har lärt mig ackorden utantill”.

Och som hon briljerade. Så cool!

En lärare skrev följande på Facebook precis: ”Väldigt duktig tjej. En kollega bakom mig började gråta och många fick gåshud.”

Jag använder i princip aldrig Skype annars, var lite tveksam till kring hur det skulle bli med rundgång, undrade hur ljudkvaliteten skulle bli osv. Jag skyller på min lärarbakgrund. Att allt ska vara så förberett att inget, absolut inget, ska gå utanför min planering.

Martin Ekholm i klass 5A på Backaskolan är den som använder nya verktyg för lärande mest i Ystads kommuns grundskolor. Han har precis startat upp ett arbete med sina elever i åk 5 där de använder Google Sketchup. För första gången någonsin vågade han säga till eleverna: ”Jag kan inte det här”. Istället fick eleverna titta på instruktionsfilmer på YouTube. Och efter en liten stund var de i full gång. Så enkelt. Varför inte göra det enkelt?

Nu vågade även jag. Det var det roligaste jag gjort på länge. Kul att 350 andra fick njuta av samma sak.

Och vad hade vi gjort om inte Frida hade vågat? Fast den frågan fanns nog egentligen inte på kartan. En talangfull tjej som får möjlighet att visa något hon är bra på. Vi hittade ett bra forum. Det är detta vi måste göra hela tiden. Hitta nya forum, former och verktyg för lärande för våra ungdomar.

Vi måste våga sluta säkra upp allt som kan gå fel och våga släppa loss kreativitet, spontanitet och glädje. För är klassrummet så säkert att det inte tillåter några fel eller misslyckanden (och de utmaningar och möjligheter det ger i sig) är det inget rum för lärande.

För er som inte var med live… här är Frida med sin egen låt Memory (från december 2010):

En kursändring på ca 179°

Jag läste i Troed Troedssons facebookflöde för någon dag sedan:

Helena Giertta kallar dig för läsare. Staffan Heimersson tycker att hans egna betraktelser är intressanta men dina är patetiska. Sara Kadefors tycker det är trist men vill påminna dig om att dina FB-vänner inte är på riktigt. Krister Wistbacka kallar dig för ”bloggvalp”. Fyra ledande journalister som inte bara missat tåget utan hela järnvägens utveckling. Det är ju roligt!”

Roligt? Kanske. Men mer oroande än roande…

Se Troed där han bland annat utvecklar sina tankar kring sociala medier. Tjugo mycket sevärda minuter!

I förra veckan hade jag möte med några rektorer i Ystad. Vi kom fram till att ingen av dem använder Facebook. Det var dock inte av princip, som jag förstod det – och det känns i alla fall skönt. Jag hoppas de skaffar konton snart. Om man inte deltar i de sociala medierna idag undrar jag hur man gör för att omvärldsbevaka. Hur ska man göra för att förstå vad som hänt och händer i samhället, vilken värld deras elever ständigt befinner sig i.

Hans Renman skrev följande för några minuter sedan på sin facebookvägg:

”Kinas regering meddelade igår: Ska satsa på fortsatt ekonomisk utveckling till nya nivåer, minska avståndet till USA, satsa på hightech, öka forskningsanslagen… (Sverige kontrar med nationella prov i SO.)”

Hans formulerade i ett par meningar precis vad jag känner just nu. Det vi hamnar i både nationellt och lokalt när vi själva saknar visioner. Vi försöker navigera i ett värld som snurrar som aldrig förr, har kanske kloka idéer och är inspirerade att utveckla våra skolor och vår undervisning, men dignar under direktiv från regering och Skolverket om att kontroll och dokumentation är lösningen på allt.

Jag hoppas verkligen att motivation, kreativitet och entreprenörskap snart kan få ta en reell plats i våra skolor och att vi kan sprida goda exempel via våra nätverk och i media. För Sverige skulle kunna göra så mycket bättre. Tänk om en utbildningsminister skulle kunna fortsätta peka med hela handen, fast åt rätt håll. En kursändring på ca 179°…

Min egen tablå

På förmiddagsfikan i måndags konstaterade jag att jag knappt tittar på TV längre. I alla fall inte när programmet sänds. Det blir dock en del SVT Play och TV4 Play, framförallt de gånger jag orkar masa mig upp på träningscykeln. Det var bara min yngre kollega som kände igen sig i detta. De andra (kvinnor och män 50+) tyckte det var lite konstigt och förstod framförallt inte hur jag kunde titta på en 13 tums skärm?!

Jag tittar mindre och mindre på TV. Ändå konsumerar jag mer nyheter, artiklar, inlägg, åsikter, tankar än någonsin tidigare.

Jag ser sällan nyheter, utan läser kort på lokaltidningens webbplats och på Aftonbladet.se. Det räcker för att hänga med kring de ”stora” nyheterna. Jag läser morgontidningen (Sydsvenskan) varje dag, men oftast hinner jag bara läsa ledaren och 2-3 artiklar till, oftast nationella nyheter (fast de flesta har jag snappat upp på nätet kvällen innan). Jag följer Facebook slaviskt, Twitter halvdant och mitt RSS-flöde var tredje-fjärde dag…

Jag konsumerar det jag själv vill, när jag vill.

Precis så som jag sa att framtiden skulle se ut för 5 år sedan alltså, när jag trodde att jag skulle kunna se på TV när jag själv ville, med en egen tablå. Att tablån inte skulle bestå av TV, utan av inlägg och länkar från inspirerande människor hade jag ingen föreställning om då.

Genom mina kontakter har jag bara under denna veckan bl.a. fått uppleva följande:

  • Erika Lövgren skriver om Fan Fiction samma dag som den grymme eleven Alexander på Apelskolan i Ullared berättar om hur han äntligen fått känna sig lyckad i skolan, just genom att få skriva i samma genre (och inspirera yngre elever).

  • Nickar instämmande när Troed Troedsson skriver på sin facebookvägg: ”Det faktum att några entreprenörer tjänar pengar på att driva riktigt bra skolor borde inte vara tillnärmelsevis så upprörande som att en del kommuner sparar pengar på att driva dåliga dito.
  • Träffar andra IKT-pedagoger IRL och planerar roliga saker, där en stor del av förarbetet sker i sociala medier före och efter mötet. Tack, alla!

Hur ser framtiden ut om 5 år? Det går inte att föreställa sig. Låt oss förbereda eleverna för detta.

Ännu mera Förstås!

Igår skrev jag blogginlägget Förstås! om framtidens läromedel, som en reaktion på en artikel i Datorn i utbildningen om hur framtiden för skolan och läromedelsförlagen ser ut, enligt direktören på Svenska läromedel, Richard Vinde.

Joakim Vollert tipsade kort därefter om ett seminarium som tretton upphovsrättsorganisationer anordnade under Almedalsveckan, under parollen Kultur För Alla. En av många på scenen i filmen ”Varför är upphovsrätten viktig för skolbarn?” är ovan nämnde Vinde.

Jag har svårt att följa (läs: acceptera) logiken i hans resonemang, ca 22 min in i filmen:

”Om vi tittar på skolornas läromedelsinköp så kan vi se att dom har minskat varje år under hela 2000-talet. Förra året minskade läromedelsinköpen med 4%. Vad får det för konsekvenser? Jo, det betyder ju att läromedelsförlagen får sämre lönsamhet och i vissa fall tvingas dra ner. Vad betyder det för skolan? Jo, det blir mindre möjlighet att utveckla många olika läromedel. Självklart ska det i varje ämne finnas mycket att välja på, så att den professionelle läraren kan säga att i den här situationen kan jag använda det här läromedlet, det passar de här eleverna. Om man tvingas dra ner på det fråntar vi eleverna möjligheten att nå skolans mål och då kan man inte individanpassa. Dessutom minskar ju kvaliteten, när det köps så här lite. … Läromedelsförlagen får svårt att fylla sitt samhällsuppdrag. Det blir väldiga problem för skolan.”

Det är ont om resurser i skolan, eleverna blir lidande för att de inte får läroböcker och utan dem kan de inte nå målen. Och till råga på allt är det nästan skolans fel att läromedelsförlagen går omkull, och då blir det ännu mer synd om skolan.

Är detta verkligen läromedelsförlagens analys av läget? Jag hoppas verkligen att åsikterna från flera av deltagarna på scenen inte är typiska för våra svenska läromedelsförlag av idag. För i så fall kan vi inte räkna med dem som medspelare i vår framtida skola.

Marie Linder beskriver seminariet med orden:

”Diskussionen som fördes kändes oerhört förlegad och jag fick nästan känslan av att det jag såg var en parodi på reaktionärt pedagogiskt tänkande.”

Läs gärna vidare i Marie Linders blogginlägg Vårt val av stoff där hon visar flera olika elevarbeten som är frukten av planering och genomförande utan läroböcker som styrdokument.

Och på samma tema: Läs gärna Fredrik Svenssons blogginlägg CD-ROM träsket (28 dec 2010) om vad vi ska fylla våra iPads med.

Förstås!

”Läroboken kommer förstås att fortsätta att dominera som läromedel tills vidare.”

Richard Vinde, direktör på Svenska Läromedel

I senaste numret av Datorn i utbildningen (8/10) läser jag en artikel om läromedelsförlagens syn på framtida läromedel, representerade av direktören för Svenska Läromedel, Richard Vinde. Han talar förstås i egen sak, men det är ändå intressant att höra hans tankar om framtiden.

Svenska Läromedel håller på att arbeta fram ”Läromedelsnyckeln”, ett system för att erbjuda förlagens webbaserade e-läromedel, för att tillgängliggöra och ta betalt för innehåll av skolorna utifrån elevantal.

Utvecklingen har dröjt eftersom skolornas efterfrågan varit svag, menar han. Försäljningen av digitala läromedel är endast ett par procent av alla läromedel. Han ser även att interaktiva tavlor och 1:1 kommer att leda till ökad efterfrågan, men är osäker på i vilken takt det kommer att ske.

Frågan är bara varför skolorna inte köper mer digitala läromedel? Kan det bero på utbudet? I så fall är det ett Moment 22. Dåliga digitala läromedel som vill ingen köpa. Ingen efterfrågan, säger läromedelsförlagen och fortsätter trycka böcker, ev. med en webb som komplement.

Jag ser en helt annan utveckling, men är osäker på hastigheten. Efter några dagar med en androidtelefon och en iPad i min ägo ser jag bara en framtid – apparnas. Det är där läromedelsförlagens framtid är, om de nu har en framtid.

För någon månad sedan hade jag förmånen att få träffa Andreas Sjöström från Sogeti och vara med i den initiala utvecklingen av en ny app kring film i Ystad. Han poängterade att systemet med att själv lägga till dom funktioner man är intresserad av, på ett enkelt sätt, driver ett ekosystem av kunder med ett nytt mönster av användning.

Apparna kommer att invadera våra skolor. Och jag längtar. Efter nyskapande entreprenörer (gärna pedagoger) som skapar kraftfulla verktyg i framtidens skola. Verktyg av typen Google Earth, Gapminder och TeacherOnDemand. Lärresurser och digitala verktyg – inte läroböcker som ska följas från sidan 1 och framåt, enligt en fastslagen väg. Med Creative Commons-licenser eller som betaltjänster.

För all del. Kan läromedelsförlagen göra bra appar kring stoff/fakta kan de vara nog så attraktiva för skolan. Men interaktivitet som består av fråga/svar hoppas jag vi kan tänka bort.

Låt lärarna planera undervisningen utifrån styrdokumenten och låt dem och eleverna välja och vraka bland nya verktyg för lärande.

Utgå från elevernas intressen, precis som Marie Linder beskriver i blogginlägget Så här skulle man alltid ha det! för någon dag sedan. Det är ju perfekta förutsättningar för lärande. Om schemat måste göras om totalt är det värt det. Ha det så alltid!

Låt eleverna arbeta med matematik utan lärobok. Gör som Sandra Wisstings klass 6B och låt eleverna föra samtal med varandra och mötas i lärandet, som Kristina Alexanderson beskrivit så bra i sin blogg.

Låt eleverna börja använda datorn när de ska läsa och skriva.

Idag provade jag på Flipboard för iPad för första gången (efter att ha läst Positiv snuttifiering som Christer Holger tipsade om). Enkelt förklarat skapar den appen en personlig tidning för mig, utifrån de källor jag valt.

Precis så ser jag på framtidens läromedel i skolan. Leverantörerna (privatpersoner, organisationer, läromedelsförlag) står för innehållet och jag väljer vilka jag ska hämta innehåll från. Det kan vara en (kostnadsfri) twitterlista som någon har skapat, en app för 7 kr som presenterar fakta/stoff på ett fenomenalt sätt eller en app för 21 kr som kan användas för simulering osv. Som kan användas på min dator, min telefon eller platta.

Inga upphandlingar, inga enorma och kostsamma licensavtal, ingen stordrift.

Arbetslaget väljer ut de mål eleverna ska arbeta mot (oftast tillsammans med eleverna), vi planerar lärandet tillsammans, vi väljer stoff, innehåll, arbetsform, redovisningsform, resurser och verktyg helt utan läromedelförlagens inflytande över planering, men gärna med deras kunskap och erfarenheter kring hur man presenterar, tydliggör och skriver för barn och ungdomar på lämplig nivå. Vi kan använda läromedel som referenslitteratur, analogt och digitalt. Det handlar om text, bilder, filmer, simuleringar, statistik… Den som skapar den mest aptitliga och användarvänliga appen vinner.

Låt inte läroboken fortsätta att dominera som läromedel. Förstås!