Färdiga brinnande ljus att lysa världen

Alla elever har en egen dator och lärandet bygger på ett ämnesövergripande och tematiskt arbetssätt för att eleverna ska utmanas, uppleva sammanhang och öka sin förståelse. De ska känna att lärandet är meningsfullt med hjälp av modern teknik.

Visst känns flosklerna igen? Man kan läsa dem i nästan alla strategier för 1:1 runt om i Sverige idag. Det är relativt lätt för skolledare, utvecklingsledare och it-strateger att förse sina politiker med vackra ord om framtiden som politikerna sedan tar beslut kring.

Men det är först efter ett beslut är taget som det stora arbetet börjar. På skolorna. Och då räcker det inte med teknik. Inte ens teknik som fungerar. Det krävs något mer.

Detta var eleverna Matilda Landgren och Anton Andréasson tydliga med på sitt seminarium på Framtidens lärande. De går nu i åk 9 och båda började på nybyggda Kristiansborgsskolan i Västerås i höstas. Båda har höjt sina betyg med 100 poäng (!) och de har två förklaringar till detta.

Först och främst har de under läsåret fått möta lärare som vill lära sina elever något. Eleverna upplever sina lärare som coacher.

”Lärarna finns där med kunskap, men det är med intresset och coachningen som vi orkar och vill ta del av kunskapen.”

”Vi kände att vi blev deras största intresse, man kände sig sedd. De stannade kvar för att prata efter lektionen. De skyndade inte bara vidare till personalrummet.”

”Vi bryr oss inte hur länge ni har pluggat på universitet. Ni måste bara brinna för era ämnen.”

Den andra framgångsfaktorn har varit att utformningen av arbetet, med tydliga mål, mer utmanande uppgifter och stor möjlighet att påverka undervisningens stoff, metoder och redovisningsformer. Eleverna poängterade att de fria arbetsmetoderna ställer krav på elever att ta ansvar.

Anton menade att han först i åk 9 har fått möjlighet att upptäcka sitt bästa sätt att lära, att få arbeta med film och Keynotepresentationer.

Läraren Ulrika Mårtensson fyllde på med att poängtera att världen inte är uppdelad i olika ämnen och att de därför försöker arbeta tematiskt och ämnesövergripande med aktuellt i tiden som utgångspunkt. Man får bra draghjälp av medier på detta sätt. Eleverna höll med om att detta var ett recept för framgång och underlättar för eleverna att känna inre motivation.

Det första temat i höstas döptes till ”Som om jag bryr mig”, där mobbning var i fokus. Lärarna började med en provokation för att få eleverna att börja tänka och reflektera kring ämnet och fångade sedan upp detta på en gemensam tankekarta. Sedan fick eleverna välja vad de vill arbeta vidare med och veta mer om.

Varje arbetsområde inleds med en genomgång av mål och betygskriterier. Arbetsmetod och redovisning är relativt fri inom vissa ramar. Eleverna får arbeta som på högskolan, med problemformulering, metod, resultat och diskussion.

Att alla har varsin dator underlättar arbetet mycket och är en viktigt för att lätt hitta information, kommunicera, strukturera, presentera och skapa, men det är inte tekniken i sig som har gjort skillnad, poängterar eleverna. Det är det tematiska och ämnesövergripande arbetssättet, med engagerade lärare.

Matilda avslutade med att säga att hon vill att föräldrarna till hennes guddotter ska flytta närmare henne så att flickan får gå på Kristiansborgsskolan. Ett bättre betyg för en skola måste vara svårt att få.

Anton och Matilda bjöd även på vacker poesi till alla lärare:

Vi är veken på ljuset,
skolan är stearinet på veken,
lärarna är glöden,
inte förrän då är vi färdiga brinnande ljus att lysa världen.

Kristiansborgsskolan tar gärna emot studiebesök.

Anton Andréasson och läraren Ricard Cegrell tog i torsdags emot det nyinstiftade Eldsjälspriset.

Ett halvt varv på tuggummiautomaten

Micke Gunnarsson. En av de bästa föreläsningarna i mitt liv. Tack!

Ni som följt min blogg ett tag känner igen Mickes namn. Jag har skrivit om hans grymma föreläsning i inlägget 45 minuters ren inspiration, uppmärksammat hans MVG-kampanj och berömt hans klassiker Kommunalråd för reform.

Idag fick jag första gången möjlighet att lyssna till honom live under en timme. En sån där timme som man önskar inte ska ta slut.

Eftersom jag följt Mickes blogg under så pass lång tid har jag hört/läst nästan allt han sa på sin föreläsning idag. Men live levlar han upp det rejält. Genom anekdoter från sitt liv, med sitt kroppsspråk och sin sköna blekingska dialekt.

Han påminner mig om en annan fantastisk föreläsare, Anne-Marie Körling.

1. Båda har alltid barnet/eleven i första rummet
2. Båda lever som dom lär

Micke berättade bland annat att han alltid ville skaffa sig tuggummi i tuggummiautomaterna när han var liten, men att hans pappa var för snål. Istället gick Micke och snurrade på dem alla i hopp om att någon gång få ett tuggummi ändå. Idag lägger han i pengar i automaterna tillsammans med sina barn och vrider om halvvägs, så att ett annat barn ska få uppleva denna lycka.

Micke i ett nötskal. Han är faktiskt sådan. Vi är vänner på Facebook och mer positiv människa får man leta efter. Jag bara väntar på statusuppdateringen:

”Idag bröt jag alla ben i kroppen. Det ska bli spännande att se hur bra sjukvården är i dagens Sverige. Har hört att sjukhuskäk är smaskens”.

Inser nu när jag läser mina anteckningar att det inte är någon idé att skriva mer, för Micke ska upplevas live. Varenda rad jag antecknat vill få mig att skriva ett blogginlägg. Men det är ju redan gjort. I Mickes blogg…

Tills du får möjlighet att lyssna till honom, kan du alltid ställa dig på kö till hans bok, precis som jag har gjort.

Ett urval av föreläsningen hittar du här:

Den sköra tråden

Jag hade idag förmånen att lyssna till Fredrik Svensson på Lin Educations inspirationsdag i Malmö. Fredrik är bl.a. grundare av TÄNK OM, där jag arbetar som konsult, men jag hade aldrig hört honom live tidigare.

Det jag tar med mig från två timmars föreläsning och seminarium är att det inte är lätt att nå framgång. För det kräver skolledare som har frirum att bedriva skolutveckling, skolledare som sett vad som sker i världen och som drar slutsatser utifrån detta, skolledare som är tydliga med sin vision, skolledare som fokuserar på de lärare som vill framåt, skolledare som är ledare.

Skolledare. Rektor. Chef. Ledare.

En dator per elev är en bisak i sammanhanget. Det är vad vi ska göra i en förändrad värld det handlar om. Fortfarande står sig den svenska skolan ganska bra i globala jämförelser, framförallt om vi inte bara tittar på faktakunskaper, utan på saker som kreativitet, samarbete osv. Fredrik menar att vi har världens bästa läroplan. Det är bara det att vi måste bli så mycket bättre på kreativitet, nyskapande, entreprenörskap osv. när Kina, Indien m.fl. knappar in på försprånget. Det byggs 100 nya universitet i Kina just nu, med flera miljoner studenter som tävlar med de svenska.

Kina har som vision att vara världsledande inom kunskapsutveckling år 2020. USA har börjat att ta upp denna kamp. I Sverige sa Jan Björklund i onsdags att hans vision är att fler elever ska nå målen. Som om det vore en vision? Det är ju det löfte vi ger till eleverna i våra läro- och kursplaner. En utbildningsminister måste väl ha större visioner än så. Fredrik konstaterade även att vi under flera decennier inte har haft en enda utbildningspolitisk vision. Skrämmande, eller hur!?

Fredrik talade även om halveringstiden för kunskap, som var ca 65 år för inte så länge sedan. När alla arbetade på en och samma arbetsplats under alla år. Idag har vi en halveringstid på ca 3-6 år, och inom högteknologiska branscher runt 6 månader. Vad behöver elever/studenter kunna då?

Som Micke Gunnarsson frågade sig lite senare under eftermiddagen: Om man kan leta upp vilka flagga som helst i hela världen och skriva ut den. Kan man då alla världens flaggor?

Man bör varje dag fråga sig: Vad är kunskap idag? Är flaggkunskap viktigt? Är det mer eller mindre viktigt idag jämfört med igår? Och hur ska vi bedöma kunskap med de verktyg vi idag har för bedömning?

Idag blev jag tipsad om en artikel i Computer Sweden där forskaren Patrik Hernwall beskrev sin syn på skolan och vår avsaknad av vision. Riktigt bra analys! Han menade även att:

”De nya redskapen uppmuntrar till nytänkande och då kanske det är sådant som sociala förmågor, kritiskt reflekterande, eget skapande, kunskapssökande och innovationskraft som ska vara det som skolan ska lära ut.”

I en 1:1-satsning är det inte tekniken som är det viktigaste, det är alla överens om. Men för att vi ska orka ta tag i den enorma förändring vi står inför måste tekniken ”bara fungera”.

Att få med sig alla, eller i alla fall den kritiska massan, är en ”balansgång på en skör tråd”, sa Fredrik idag. Jag lovar att tråden brister om tekniken fallerar.

Två paradoxer och en sax

För en dryg vecka sedan hade jag turen att få lyssna till Susanne Kjällander på konferensen ”IT och sociala medier i skolan”. Hon är lärarutbildare på Stockholms Universitet och forskare i didaktik med inriktning digitala miljöer.

Susanne håller på att avsluta sin doktorsavhandling kring barns och ungas lärande med digitala lärresurser, med inriktning på samhällsorienterade ämnen, där hon under några år har följt ett antal skolor som är i framkant när det gäller IKT-användning.

Hennes föreläsning rörde bland annat relationer, ungas lärande och bedömning i digitala miljöer.

Susanne avslutade med två paradoxer:

Paradox 1. För eleverna som arbetar med 1:1 spelar bilder, animeringar, foton, färger, layout, ljudeffekter, filmer osv. större roll för deras lärande än vad text, skrift och tal gör. Men, inte oväntat, uppmärksammas detta sällan i skolan. På proven används papper och penna!

Paradox 2. Våra elever måste vara anställningsbara när de går ut skolan. Samhällets efterfrågan handlar om förmåga till multitasking, IT, design, kreativitet, digital kommunikation och social kompetens. Men den politiska efterfrågan är nästan bara en: mätbara resultat.

Jag fick ett mejl från en högstadielärare i Ystad i veckan där hon berättade att eleverna äntligen skulle få skriva nationella prov i svenska – på datorer. Wow!? Jag blev ärligt glad. Samtidigt som man måste fråga sig: Hur kan någon anse att penna och papper är likvärdiga verktyg år 2011?

Hade jag gått i nian och blivit tvingad att skriva nationellt prov för hand, hade jag krävt att få tillgång till sax och limstift så jag hade kunnat ordbehandla.

Förstås!

”Läroboken kommer förstås att fortsätta att dominera som läromedel tills vidare.”

Richard Vinde, direktör på Svenska Läromedel

I senaste numret av Datorn i utbildningen (8/10) läser jag en artikel om läromedelsförlagens syn på framtida läromedel, representerade av direktören för Svenska Läromedel, Richard Vinde. Han talar förstås i egen sak, men det är ändå intressant att höra hans tankar om framtiden.

Svenska Läromedel håller på att arbeta fram ”Läromedelsnyckeln”, ett system för att erbjuda förlagens webbaserade e-läromedel, för att tillgängliggöra och ta betalt för innehåll av skolorna utifrån elevantal.

Utvecklingen har dröjt eftersom skolornas efterfrågan varit svag, menar han. Försäljningen av digitala läromedel är endast ett par procent av alla läromedel. Han ser även att interaktiva tavlor och 1:1 kommer att leda till ökad efterfrågan, men är osäker på i vilken takt det kommer att ske.

Frågan är bara varför skolorna inte köper mer digitala läromedel? Kan det bero på utbudet? I så fall är det ett Moment 22. Dåliga digitala läromedel som vill ingen köpa. Ingen efterfrågan, säger läromedelsförlagen och fortsätter trycka böcker, ev. med en webb som komplement.

Jag ser en helt annan utveckling, men är osäker på hastigheten. Efter några dagar med en androidtelefon och en iPad i min ägo ser jag bara en framtid – apparnas. Det är där läromedelsförlagens framtid är, om de nu har en framtid.

För någon månad sedan hade jag förmånen att få träffa Andreas Sjöström från Sogeti och vara med i den initiala utvecklingen av en ny app kring film i Ystad. Han poängterade att systemet med att själv lägga till dom funktioner man är intresserad av, på ett enkelt sätt, driver ett ekosystem av kunder med ett nytt mönster av användning.

Apparna kommer att invadera våra skolor. Och jag längtar. Efter nyskapande entreprenörer (gärna pedagoger) som skapar kraftfulla verktyg i framtidens skola. Verktyg av typen Google Earth, Gapminder och TeacherOnDemand. Lärresurser och digitala verktyg – inte läroböcker som ska följas från sidan 1 och framåt, enligt en fastslagen väg. Med Creative Commons-licenser eller som betaltjänster.

För all del. Kan läromedelsförlagen göra bra appar kring stoff/fakta kan de vara nog så attraktiva för skolan. Men interaktivitet som består av fråga/svar hoppas jag vi kan tänka bort.

Låt lärarna planera undervisningen utifrån styrdokumenten och låt dem och eleverna välja och vraka bland nya verktyg för lärande.

Utgå från elevernas intressen, precis som Marie Linder beskriver i blogginlägget Så här skulle man alltid ha det! för någon dag sedan. Det är ju perfekta förutsättningar för lärande. Om schemat måste göras om totalt är det värt det. Ha det så alltid!

Låt eleverna arbeta med matematik utan lärobok. Gör som Sandra Wisstings klass 6B och låt eleverna föra samtal med varandra och mötas i lärandet, som Kristina Alexanderson beskrivit så bra i sin blogg.

Låt eleverna börja använda datorn när de ska läsa och skriva.

Idag provade jag på Flipboard för iPad för första gången (efter att ha läst Positiv snuttifiering som Christer Holger tipsade om). Enkelt förklarat skapar den appen en personlig tidning för mig, utifrån de källor jag valt.

Precis så ser jag på framtidens läromedel i skolan. Leverantörerna (privatpersoner, organisationer, läromedelsförlag) står för innehållet och jag väljer vilka jag ska hämta innehåll från. Det kan vara en (kostnadsfri) twitterlista som någon har skapat, en app för 7 kr som presenterar fakta/stoff på ett fenomenalt sätt eller en app för 21 kr som kan användas för simulering osv. Som kan användas på min dator, min telefon eller platta.

Inga upphandlingar, inga enorma och kostsamma licensavtal, ingen stordrift.

Arbetslaget väljer ut de mål eleverna ska arbeta mot (oftast tillsammans med eleverna), vi planerar lärandet tillsammans, vi väljer stoff, innehåll, arbetsform, redovisningsform, resurser och verktyg helt utan läromedelförlagens inflytande över planering, men gärna med deras kunskap och erfarenheter kring hur man presenterar, tydliggör och skriver för barn och ungdomar på lämplig nivå. Vi kan använda läromedel som referenslitteratur, analogt och digitalt. Det handlar om text, bilder, filmer, simuleringar, statistik… Den som skapar den mest aptitliga och användarvänliga appen vinner.

Låt inte läroboken fortsätta att dominera som läromedel. Förstås!

Låt alla barn lyckas!

Jag har inte mycket att tillägga. Läs Micke Gunnarssons inlägg om hans idé att ge alla elever MVG.

MVG till dig, Micke!

Sveriges Radio P4 kontaktade honom EN MINUT efter att han skickat ut nyheten. Missa inte inslaget i Radio Blekinge.

Välj 12 november, kl. 15.00, 8 minuter in i programmet.

Glöm inte att gilla på Facebook.

Jag är lärare, inte munk!

Mitt första seminarium på Skolforum var ”Hur lär barn bäst?” med Mats Ekholm, tidigare bl.a. generaldirektör på Skolverket, idag professor i pedagogik på Karlstads universitet.

Det var en ny och mycket trevlig bekantskap.

Han berättade bland annat att han som generaldirektör försökt få igenom att mål i läroplaner och kursplaner skulle skrivas på ett sätt så att barnen förstod dem, t.ex. med hjälp av barnboksförfattare. Vilken bra idé!

Han definierar ”att ha kunskap” så här: Det är att kunna förklara och att vara handlingsberedd.

Kunskapen helhet byggs upp av fem stora klippblock: Vetskap, Redskap, Konventioner, Sammanhang och Ställningstagande.

Mats refererade till John Hatties stora studie, och de slutsatser han själv dragit efter att ha läst Hatties studie noggrant:

  • Uttryck tydliga förväntningar på dom som går i skolan kring deras kunskapsbygge och använd ett varmt bemötande vid återkopplingen.
  • Viktigt att engagera de ungas vilja i lärandet, förstå hur de ser på vad som ger mening. Vilket tar tid!
  • Ha de unga att använda flera strategier när de lär sig läsa. Lästips: Betty Miles – Hurra! Jag läser!
  • Lär in matematik mer genom att leka, agera, resonera, tänka och formulera matematik.
  • Använd utvecklande arbetssätt när de unga ska lära om sin omvärld. Att få dem att ställa egna frågor och leta egna svar.
  • Ge de unga ansvar för uppgifter som att arbeta vara självständiga toleranta och förse dem med andra unga som förebilder. Får ta ansvar för uppgifter när det gäller sociala samspelet. Bättre inlärningseffekter om de prövar rollerna.

I våra nya styrdokument står det att undervisningen ska ske utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Mats poängterade ordet beprövad, dvs. sånt som erfarenheten visar är lönsamt/ger effekt. Detta måste vi gör mycket mer systematiskt i skolan, enligt honom.

Avslutningsvis: Det var först när katolska munkar och nunnor började undervisa i Sverige som man delade upp den mänskliga kunskapen i olika fack (ämnen). Man såg även till att lägga in scheman med lektionspass med rast en gång i timmen, för att prisa Herren Gud. Rasten var uppfunnen…

Detta är ca 1000 år sedan!

Mats frågade sig:

”Hur ska man strukturera en skoldag idag? På ett musealt sätt?”

Ni som följer mig vet vad jag anser. Skippa 40 minuterspass, ämnesintegrera mera och följ inte läroboken slaviskt.

Men, vad vet jag, jag är ju bara lärare. Inte munk.

Nyfikenheten ska komma från eleverna

”Entreprenörskap stimulerar både handlingskraft och problemlösningsförmåga och dessa kompetenser rustar eleverna för en komplex och föränderlig verklighet.”

Lanseringen av den nya skolreformen pågår för fullt. En av förändringarna i nya skolreformen är att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningsväsendet.

Under Skolforum lyssnade jag på den unga företagsledaren Lisa Renander från Go Enterprise om nyttan med entreprenörskap.

Hon resonerade mycket kring hur vi ska arbeta med entreprenörskap i skolan med utgångspunkt i riktlinjer och styrdokument. Läraren är som vanligt den viktigaste pusselbiten: lärarens vilja, engagemang osv. är grundläggande. De lärare som inte redo för detta måste träna sig i själva våga testa nya arbetssätt och ge eleverna uppdrag som inte kan generera några ”rätta” svar. Mer fokus på olika svar, helt enkelt. Med entreprenörstanken ”är alla 30 av 30 idéer rätt”, som Lisa uttryckte det.

Läraren får en annorlunda roll (coach), minst lika viktig som tidigare, och ska stå för kunskap och trygghet. Vi måste undvika att detaljplanera undervisningen, våga släppa kontrollen och ha mycket mer samverkan mellan olika ämnen. Större koppling till närsamhället och näringsliv. Tydliga ramar och riktlinjer (t.ex. kursplaner, mål och bedömningskriterier) är viktiga, men inom dessa ramar måste vi uppmuntra elevernas egen motivation och få dem så självgående som möjligt. Nyfikenheten och motorn ska komma från eleverna.

Synpunkterna från deltagarna på seminariet var nästan uteslutande positiva. Vi trodde på att entreprenörskap skulle ge mer ansvarstagande, mer självständiga, mer engagerade elever, lugnare i klassrummet och eleverna i större utsträckning vill vara i skolan för att lära sig.

Lisa berättade en mycket intressant sak om hur hon själv gick från entreprenör tillsammans med sin kompis till att bli arbetsgivare för 16 anställda. Direkt hamnade hon i precis det läge hon inte ville, där de anställda frågade efter vad som förväntades av dem. Rätt svar, helt enkelt.

Hon började då sätta upp regler: alla skulle arbeta från åtta till fem, redovisa sina uppdrag. Fler och fler regler skapades. Efter ett tag såg hon det ohållbara i detta – hon ville ju leda entreprenörer, inte anställda utan den rätta motivationen eller drivkraften. Idag är det 5 anställda… En slutsats som hon dragit var att för mycket regler i skolan kan förhindra och till och med döda kreativitet.

Läs mer i Skolverkets skrift Skapa och våga. Om entreprenörskap i skolan.

Kunskap, passion, kreativitet, nyfikenhet…

Konferensen Framtidens lärande – är här och nu! gick av stapeln för andra gången 19-21 maj. Första dagen bestod av ett seminarium kring kommunala IT-strategier och därefter var det TeachMeet.

Innan dess hann jag även besöka YBC och TÄNK OM-kollegan Emma. Mycket intressant! YBC (Young Business Creatives) är en kommunal gymnasieskola i Nacka, men den liknar inte en traditionell skola. YBC huserar på fjärde och femte våningen i något som liknar ett företagshotell eller ett inglasat bibliotek utan böcker. YBC är den mest attraktiva gymnasieutbildningen i Nacka just nu.

Teach Meet är så intensivt att till och med en rastlös själ som jag baxnar. Ett tjugotal talare håller 2-minuters eller 7-minuters framföranden. Om lika många olika saker. Turordningen lottas fram. Att alla råkar prata om olika saker visar med tydlighet utbudet av möjligheter som finns med IT som verktyg i undervisningen.

De som satte sig fast mest i mitt minne är Kristina Alexanderson, för att hon talade med sån inlevelse, Sofia Larsson och Kristoffer Hedram som använt Xtranormal i engelska, Björn Kindenberg som tänkte kring Augmented Reality och Anders Berggren som visade Scratch. Det känns lite tråkigt att inte nämna alla duktiga människor vid namn. Samtliga bidrog till en fantastisk kväll. Speciellt tack till Sandra och Niilo som höll i tåtarna tillsammans med Carina och Mattias.

Enda nackdelen är att man börjar konferensen med höjdpunkten först. Ingenting annat på konferensen kan riktigt mäta sig med det. Kanske Teach Meet ska vara en mer integrerad del av konferensen nästa år?

De senaste två åren har jag lärt känna ca 100 nya personer via webben. På mässan träffade jag hälften av dem. Cirka 20 av dem hade jag aldrig träffat tidigare och ändå blev det kram och hej när vi träffades. Vi känner ju varandra. Lika läckert varje gång.

Inspirationsmötet som Stenungsund höll i var riktigt bra. De startar med varsin dator till alla elever i åk 6-9 i höst. IT-pedagogernas tankar och upplägg är toppen. En viktig framgångsfaktor är en grundskolechef som är på tårna.

Henrik Karlsson: “Vi beväpnar våra elever, ger dem makt över sin utbildning. Framtiden är redan här och tåget går hela tiden. Vi har inte tid med strategier. Vi kör på passion och mod istället.”

Jag medverkade själv vid tre tillfällen: Teach Meet, inspirationsmöte om Skriva sig till läsning, samt kommuners erfarenheter kring PIM. Oerhört nervös före. Mycket nöjd efteråt. Trots krånglande teknik på Teach Meet. Tyvärr hann jag inte med att nätverka så mycket som jag skulle vilja eftersom en hel del tid gick åt till förberedelser. Det startas bl.a. ett nationellt nätverk kring Skriva sig till läsning som ska bli roligt att följa och delta i.

Kan man bli något klokare på 3 dagar? Jag tror faktiskt det. Mina slutsatser:
Vi behöver inte argumentera för en dator per elev längre. Det borde vara en självklarhet. IT är en självklarhet på våra arbetsplatser. IT är en självklarhet i hemmen. IT ska vara en självklarhet i skolan.

God tillgång till IT är för mig idag innebär en dator per elev och lärare som de även kan använda hemma. Projektorer i varje klassrum. Gott om digitalkameror/videokameror, gps:er, läsplattor, iPads… dvs. de verktyg som kan göra skolan till en mer verklig plats att lära sig nytt. Skapa på riktigt, med verkliga mottagare.

Troed Troedsson utmanade mina tankar när han sa att ju mer kunskap du har desto svårare har du att lära nytt. Vi lever i en värld som förändras snabbt. Vi måste bli duktiga på att anpassa oss till denna förändring. Gammal kunskap löser inte nya problem vi ställs inför. Darwin sa precis samma sak för 150 år sedan. Darwin = framtidsanalytiker? 😉

Tekniken är alltså en självklar del i skolan. Vilka är då våra utmaningar?

Jo, att omdefiniera vad skolan är. Se på vad, varför och hur.

Vi måste se till att eleverna når de nationella kunskapsmålen. Men kunskapsmålen räcker inte till för att förbereda eleverna för en värld i snabb förändring. Det krävs även att vi ser till att elevernas förmåga till kreativitet, flexibilitet och social förmåga också uppmärksammas och bedöms. Målen i Lpo 94 måste vara viktigare än kursplansmålen. Varje dag.

Hur gör man detta då? Och framförallt, om man lyssnar till Troed Troedsson, hur mäter man kunskap som bygger på att man ska vara så okunnig som möjligt. Hur ser undervisning och lärande ut när kunskapssamhället inte längre är norm?

Detta måste vi diskutera tillsammans, gärna samtidigt som vi gemensamt i arbetslagen utforskar nya verktyg och metoder för lärande.

Och till sist: Just nu är jag på krigsstigen mot matteboken. Varför inte börja med att bränna den? Utgå från målen, gör gemensam planering med eleverna, utforska världen… den är full av matematik. Låt eleverna uppleva, skapa, fotografera, filma, diskutera, samarbeta. Vara kreativa, nyfikna. Matematikämnet är som gjort för det.

Tillsammans

Hemma igen efter två dagar i Karlshamn. Användarträff för Unikum med över hundra deltagare, varav 22 lärare och rektorer från Ystad. Två mycket lyckade dagar, mycket tack vare Unikums unika sätt att agera som företag. Med stor ödmjukhet, nyfikenhet och genuina intresse för användarnas synpunkter och åsikter. Karlshamn ska även ha sin del av berömmet som arrangörer.

Kollegorna från Ystad var mycket nöjda med de två dagarna och många processer sattes igång. Det ska bli mycket spännande att se vad dessa mynnar ut i.

”Vi vill använda portfolio… vi vill ha Mac… jaså, finns det webbkamera på pc… såg du hur dom hade gjort… vi vill ha matriser… vi måste förändra vår IUP-mall NU.”

Lärare och skolledare måste få chansen komma ifrån sin egen skola för och se och höra andra och annat. Ofta. Tillsammans med sina kollegor och samtidigt träffa andra kollegor. Det måste finnas resurser till detta. Prioriteras. Lätt att säga, jag vet. Men idag känns det oerhört tydligt för mig.

Sajter, bloggar, wikis är bra komplement under de perioder när man inte har möjlighet att träffas och ”kött-lana”. Men att få stöta och blöta ansikte mot ansikte är och ger kvalitet.

TeachMeet, here I come…