Färdiga brinnande ljus att lysa världen

Alla elever har en egen dator och lärandet bygger på ett ämnesövergripande och tematiskt arbetssätt för att eleverna ska utmanas, uppleva sammanhang och öka sin förståelse. De ska känna att lärandet är meningsfullt med hjälp av modern teknik.

Visst känns flosklerna igen? Man kan läsa dem i nästan alla strategier för 1:1 runt om i Sverige idag. Det är relativt lätt för skolledare, utvecklingsledare och it-strateger att förse sina politiker med vackra ord om framtiden som politikerna sedan tar beslut kring.

Men det är först efter ett beslut är taget som det stora arbetet börjar. På skolorna. Och då räcker det inte med teknik. Inte ens teknik som fungerar. Det krävs något mer.

Detta var eleverna Matilda Landgren och Anton Andréasson tydliga med på sitt seminarium på Framtidens lärande. De går nu i åk 9 och båda började på nybyggda Kristiansborgsskolan i Västerås i höstas. Båda har höjt sina betyg med 100 poäng (!) och de har två förklaringar till detta.

Först och främst har de under läsåret fått möta lärare som vill lära sina elever något. Eleverna upplever sina lärare som coacher.

”Lärarna finns där med kunskap, men det är med intresset och coachningen som vi orkar och vill ta del av kunskapen.”

”Vi kände att vi blev deras största intresse, man kände sig sedd. De stannade kvar för att prata efter lektionen. De skyndade inte bara vidare till personalrummet.”

”Vi bryr oss inte hur länge ni har pluggat på universitet. Ni måste bara brinna för era ämnen.”

Den andra framgångsfaktorn har varit att utformningen av arbetet, med tydliga mål, mer utmanande uppgifter och stor möjlighet att påverka undervisningens stoff, metoder och redovisningsformer. Eleverna poängterade att de fria arbetsmetoderna ställer krav på elever att ta ansvar.

Anton menade att han först i åk 9 har fått möjlighet att upptäcka sitt bästa sätt att lära, att få arbeta med film och Keynotepresentationer.

Läraren Ulrika Mårtensson fyllde på med att poängtera att världen inte är uppdelad i olika ämnen och att de därför försöker arbeta tematiskt och ämnesövergripande med aktuellt i tiden som utgångspunkt. Man får bra draghjälp av medier på detta sätt. Eleverna höll med om att detta var ett recept för framgång och underlättar för eleverna att känna inre motivation.

Det första temat i höstas döptes till ”Som om jag bryr mig”, där mobbning var i fokus. Lärarna började med en provokation för att få eleverna att börja tänka och reflektera kring ämnet och fångade sedan upp detta på en gemensam tankekarta. Sedan fick eleverna välja vad de vill arbeta vidare med och veta mer om.

Varje arbetsområde inleds med en genomgång av mål och betygskriterier. Arbetsmetod och redovisning är relativt fri inom vissa ramar. Eleverna får arbeta som på högskolan, med problemformulering, metod, resultat och diskussion.

Att alla har varsin dator underlättar arbetet mycket och är en viktigt för att lätt hitta information, kommunicera, strukturera, presentera och skapa, men det är inte tekniken i sig som har gjort skillnad, poängterar eleverna. Det är det tematiska och ämnesövergripande arbetssättet, med engagerade lärare.

Matilda avslutade med att säga att hon vill att föräldrarna till hennes guddotter ska flytta närmare henne så att flickan får gå på Kristiansborgsskolan. Ett bättre betyg för en skola måste vara svårt att få.

Anton och Matilda bjöd även på vacker poesi till alla lärare:

Vi är veken på ljuset,
skolan är stearinet på veken,
lärarna är glöden,
inte förrän då är vi färdiga brinnande ljus att lysa världen.

Kristiansborgsskolan tar gärna emot studiebesök.

Anton Andréasson och läraren Ricard Cegrell tog i torsdags emot det nyinstiftade Eldsjälspriset.

TeachMeet, Framtidens lärande och Schoolbag

Jag har haft tre fantastiskt bra dagar på Framtidens lärande. Det är så otroligt roligt att träffa personer i sitt nätverk och denna konferensen är som en myrstack av nära och kära. ”Alla” var där.

Jag hade fått äran att vara konferencier på TeachMeet Framtidens lärande 2011. Roligt! 150 st personer på plats på Globala gymnasiet och 250 st tittade på livesändningen! Många bra talare, t.ex. Webbstjärnevinnarna Marie Andersson om geocaching (21:40) och Sandra Wissting om sin klassblogg (2:30:00), Malin Hansson från Ystad om digitala verktyg (1:04:15), Guldäpplevinnaren Josef Sahlin om skrivprocessen (2:37:30) och Nackalärarna Lotta Bohlin om Skype (2:56:20) och Helena Kvarnsell om ALLT (1:40:30).

Sara Thenfors Linderoth (32:15) gjorde ett rejält avtryck med sina 7 minuter om elevernas arbete med Mot alla odds, ett spel framtaget av UNHCR (FN:s flyktingorgan). Sara arbetar i, när det gäller flyktingpolitik, ökända Vellinge kommun. Hennes framförande leder förhoppningsvis till ett samarbete med elever och lärare i Södertälje kommun.

Som vanligt gjorde WestreamU en grym bambusersändning som rekommenderas om du inte var där, eller om du vill se talarna igen.

Jag var även värd för ett par inspirationspass under torsdagen, ett om hur ett par lärare på Stadsgårdsskolan i Jönköping tar tillvara elevernas datorspelande på fritiden i undervisningen, ett om hur man använder modern teknik på förskolor i Härryda kommun, med stort fokus på iPads. Båda passen var mycket bra och jag kommer att blogga om dessa längre fram. Hade gärna hunnit med övriga 60 pass också. Konferens under en månad nästa år? 😉

På fredagen lyssnade jag till lärare och elever från Kristiansborgsskolan i Västerås. Mycket intressant om tematiskt arbete, motivation, datorn som verktyg osv. Detta har jag skrivit om på bloggen Framtidens lärande.

På torsdagskvällen blev jag uppmärksammad på att ett företag på mässan höll på att lansera ett nytt verktyg för IUP byggd i Google Apps. Företaget hette Cloudspot och produkten hette ”Skolväskan”. Snacka om att bli förvånad! Dagen efter sökte jag upp företaget och de förklarade att de visste om att Skolväskan redan fanns, men att de ändå hade bestämt sig för det namnet. Snacka om att bli förvånad en gång till. Och lite sur. På kvällen skickade jag ut en hälsning på Facebook som ledde till att en del följare mejlade till Cloudspot och ifrågasatte deras val av namn.

I eftermiddags hade de bytt namn – till Schoolbag.

Tack alla som orkade bry sig. Det känns verkligen skönt.

Paddagogik – ett mycket inspirerande seminarium. Tror jag.

Idag träffades ett sjuttiotal pedagoger på Apples huvudkontor för att delge varandra erfarenheter kring arbete med paddor från förskolan upp till gymnasiet, under rubriken ”Möjligheterna med iPad i skolan”.

Här är ett axplock från dagen:

Elever på Myrsjöskolans åk 8 har utvecklat egna vikingaappar: Tyra´s World, Pig Hunt och World of Vikings. De hade 700 nerladdningar första dagen! Arbetet har varit väldigt uppskattat och många vill verkligen hitta sätt för elever att göra egna appar. Apparna skapas i GameSalad och det är förhållandevis enkelt. Det är dock svårare att konvertera appen så att den kan lämnas vidare till Apple för godkännande.

Flera av deltagarna ser fram emot iPad 2 och dess möjligheter till mer eget skapande, inte bara konsumtion. Men trots att det mesta som görs i en iPad idag är konsumtion säger man samtidigt att paddorna genererar kvalitativa samtal barnen emellan, och att samarbetet ökar.

Barnen reflekterar över vad de gör:

”Man använder sina fingrar på nytt sätt”

Trots alla positiva tongångar kring paddorna ställde sig Christina Löfving frågor kring belöningssystemen i apparna:

Funderar, dessa applåd-, guldstjärnespel, är det så bra? Även om eleverna gillar. Rätt fel-tänk. Vad kan man istället utveckla?

Kristina Björn fyllde på:

Sådana funderingar har jag också. Viktigt att fundera över vilka kompetenser som ska utvecklas.

Någon annan tyckte att korta sekvenser och snabba belöningar var bra för elever. Det konstateras även att både fakta- och kreativa appar behövs.

Majåkerskolan i Lidköping tipsade om ett bra användningsområde är att ta skärmdumpar från spel. Denna lägger man in i Keynote och skriver en berättelse om. Det blir verkligen verklighetsnära för eleverna.

Vittraskolorna poängterade att förarbetet inför en iPad-satsning måste få ta tid. Pedagogerna måste ha en gemensam bearbetning av ”varför?”

En diskussion kring lek och arbete kom upp. Kan leka och att jobba vara en och samma sak?

Alströmergymnasiet gjorde ett uppskattat framträdande på träffen och Pysslingen har gjort en satsning i en förskolegrupp, en förskoleklass och en skolklass. Intressant att olika skolor provar paddans möjligheter, hela vägen från förskola till gymnasiet.

Eleverna gillar paddan. Och fördelarna med den jämfört med datorer är bland annat att den är lätt, smidig, snabb och bra batteritid.

Svårigheter och problem med iPad i skolan lyftes fram. Vissa av dem löses i och med införande av iPad 2, men saker som togs upp var att filhantering är svårt, avsaknad av multitasking, avsaknad av USB-port, svårigheter med distribution och synkning av appar, samt att det hittills finns få svenska appar.

VD:n på TÄNK OM, Hans Renman, lanserade det senaste utbildningskonceptet: ”TÄNK OM – Yngre åldrar”. Det är en processinriktad utbildning med iPads och digitalt lärande i förskola och yngre skolår.

Förskolor och skolor som arbetar med iPads:
http://vallaskolanfklass.wordpress.com/ Rektor: http://rektorjesper.wordpress.com/
http://larspridarna.fredrikshov.se/
http://fklassucklum.posterous.com/

Fler tips kring iPads och appar:
http://lararstudenten.skolbloggen.se/
http://macsupportab.blogspot.com/

iSwifter är en app för att se Flash på iOS 4.3

Appen Math Drills har horisontell uppställning för matte.

Det var ett mycket givande seminarium! Tror jag. Jag var i Båstad medan seminariet pågick i Stockholm.

Allt jag har skrivit ovan har jag hämtat från Twitterflödet: #ipadsem och todaysmeet.com/ipad_i_skolan

Hoppas hälften stämmer… 😉

Stort tack till alla som twittrade idag och till lärspridarna på Fredrikshovs Slotts skola (som jag träffat i TÄNK OM) som myntade ordet Paddagogik. Grymt!

Två paradoxer och en sax

För en dryg vecka sedan hade jag turen att få lyssna till Susanne Kjällander på konferensen ”IT och sociala medier i skolan”. Hon är lärarutbildare på Stockholms Universitet och forskare i didaktik med inriktning digitala miljöer.

Susanne håller på att avsluta sin doktorsavhandling kring barns och ungas lärande med digitala lärresurser, med inriktning på samhällsorienterade ämnen, där hon under några år har följt ett antal skolor som är i framkant när det gäller IKT-användning.

Hennes föreläsning rörde bland annat relationer, ungas lärande och bedömning i digitala miljöer.

Susanne avslutade med två paradoxer:

Paradox 1. För eleverna som arbetar med 1:1 spelar bilder, animeringar, foton, färger, layout, ljudeffekter, filmer osv. större roll för deras lärande än vad text, skrift och tal gör. Men, inte oväntat, uppmärksammas detta sällan i skolan. På proven används papper och penna!

Paradox 2. Våra elever måste vara anställningsbara när de går ut skolan. Samhällets efterfrågan handlar om förmåga till multitasking, IT, design, kreativitet, digital kommunikation och social kompetens. Men den politiska efterfrågan är nästan bara en: mätbara resultat.

Jag fick ett mejl från en högstadielärare i Ystad i veckan där hon berättade att eleverna äntligen skulle få skriva nationella prov i svenska – på datorer. Wow!? Jag blev ärligt glad. Samtidigt som man måste fråga sig: Hur kan någon anse att penna och papper är likvärdiga verktyg år 2011?

Hade jag gått i nian och blivit tvingad att skriva nationellt prov för hand, hade jag krävt att få tillgång till sax och limstift så jag hade kunnat ordbehandla.

Förstås!

”Läroboken kommer förstås att fortsätta att dominera som läromedel tills vidare.”

Richard Vinde, direktör på Svenska Läromedel

I senaste numret av Datorn i utbildningen (8/10) läser jag en artikel om läromedelsförlagens syn på framtida läromedel, representerade av direktören för Svenska Läromedel, Richard Vinde. Han talar förstås i egen sak, men det är ändå intressant att höra hans tankar om framtiden.

Svenska Läromedel håller på att arbeta fram ”Läromedelsnyckeln”, ett system för att erbjuda förlagens webbaserade e-läromedel, för att tillgängliggöra och ta betalt för innehåll av skolorna utifrån elevantal.

Utvecklingen har dröjt eftersom skolornas efterfrågan varit svag, menar han. Försäljningen av digitala läromedel är endast ett par procent av alla läromedel. Han ser även att interaktiva tavlor och 1:1 kommer att leda till ökad efterfrågan, men är osäker på i vilken takt det kommer att ske.

Frågan är bara varför skolorna inte köper mer digitala läromedel? Kan det bero på utbudet? I så fall är det ett Moment 22. Dåliga digitala läromedel som vill ingen köpa. Ingen efterfrågan, säger läromedelsförlagen och fortsätter trycka böcker, ev. med en webb som komplement.

Jag ser en helt annan utveckling, men är osäker på hastigheten. Efter några dagar med en androidtelefon och en iPad i min ägo ser jag bara en framtid – apparnas. Det är där läromedelsförlagens framtid är, om de nu har en framtid.

För någon månad sedan hade jag förmånen att få träffa Andreas Sjöström från Sogeti och vara med i den initiala utvecklingen av en ny app kring film i Ystad. Han poängterade att systemet med att själv lägga till dom funktioner man är intresserad av, på ett enkelt sätt, driver ett ekosystem av kunder med ett nytt mönster av användning.

Apparna kommer att invadera våra skolor. Och jag längtar. Efter nyskapande entreprenörer (gärna pedagoger) som skapar kraftfulla verktyg i framtidens skola. Verktyg av typen Google Earth, Gapminder och TeacherOnDemand. Lärresurser och digitala verktyg – inte läroböcker som ska följas från sidan 1 och framåt, enligt en fastslagen väg. Med Creative Commons-licenser eller som betaltjänster.

För all del. Kan läromedelsförlagen göra bra appar kring stoff/fakta kan de vara nog så attraktiva för skolan. Men interaktivitet som består av fråga/svar hoppas jag vi kan tänka bort.

Låt lärarna planera undervisningen utifrån styrdokumenten och låt dem och eleverna välja och vraka bland nya verktyg för lärande.

Utgå från elevernas intressen, precis som Marie Linder beskriver i blogginlägget Så här skulle man alltid ha det! för någon dag sedan. Det är ju perfekta förutsättningar för lärande. Om schemat måste göras om totalt är det värt det. Ha det så alltid!

Låt eleverna arbeta med matematik utan lärobok. Gör som Sandra Wisstings klass 6B och låt eleverna föra samtal med varandra och mötas i lärandet, som Kristina Alexanderson beskrivit så bra i sin blogg.

Låt eleverna börja använda datorn när de ska läsa och skriva.

Idag provade jag på Flipboard för iPad för första gången (efter att ha läst Positiv snuttifiering som Christer Holger tipsade om). Enkelt förklarat skapar den appen en personlig tidning för mig, utifrån de källor jag valt.

Precis så ser jag på framtidens läromedel i skolan. Leverantörerna (privatpersoner, organisationer, läromedelsförlag) står för innehållet och jag väljer vilka jag ska hämta innehåll från. Det kan vara en (kostnadsfri) twitterlista som någon har skapat, en app för 7 kr som presenterar fakta/stoff på ett fenomenalt sätt eller en app för 21 kr som kan användas för simulering osv. Som kan användas på min dator, min telefon eller platta.

Inga upphandlingar, inga enorma och kostsamma licensavtal, ingen stordrift.

Arbetslaget väljer ut de mål eleverna ska arbeta mot (oftast tillsammans med eleverna), vi planerar lärandet tillsammans, vi väljer stoff, innehåll, arbetsform, redovisningsform, resurser och verktyg helt utan läromedelförlagens inflytande över planering, men gärna med deras kunskap och erfarenheter kring hur man presenterar, tydliggör och skriver för barn och ungdomar på lämplig nivå. Vi kan använda läromedel som referenslitteratur, analogt och digitalt. Det handlar om text, bilder, filmer, simuleringar, statistik… Den som skapar den mest aptitliga och användarvänliga appen vinner.

Låt inte läroboken fortsätta att dominera som läromedel. Förstås!

Logga in

Vi planerar så smått för 1-1 i Ystad trots att inte något politiskt beslut är taget i frågan. Alla inser att vi är på väg dit, det är bara en fråga om när.

En av många saker att ta ställning till, resonera och diskutera kring är vilken support vi förväntar oss när alla har varsin dator. Blir behovet av support tre gånger så stort när vi har tre gånger fler datorer, eller blir ”ärendena” färre när alla tar hand om sin dator och får fulla rättigheter att installera, anpassa osv.

För att skapa mig en bild över vilken typ av ärenden som vi skickar till IT-avdelningen (och vilka som inte längre kommer att vara aktuella) bad jag att få ut en lista över samtliga ärenden från de senaste åren. 3100 sidor var lite svåra att överblicka, framförallt när de inte alltid är bokförda på rätt sätt.

Hur som helst kom jag på att jag kunde använda mig av Wordle ”för att skapa mig en bild” :).

Sagt och gjort.

En bild (med ett tiotal ord) säger mer än tusen ord…

Pojken med kudden under armen…

Ni som läst min blogg ett tag vet om att jag följt Broängens ettor med stort intresse under de två år projektet hittills pågått. Läs inläggen här.

Jag har precis haft den äran att ta del av den rykande färska Broängens ettor – projektrapporten.

En dator per elev. ABC-böckerna bort. Nya kommunikationsmönster med föräldrar som direkta mottagare av texten. Hemsida som fönster ut. Mail, chatt, virtuella communities, wikis, digitala bildberättelser och film.

I åk 1 och 2. Och det är inte första och andra ring vi pratar om!

Projektet fick tyvärr sämsta tänkbara start. Datorerna blev stulna och projektet blev ett halvår försenat. De fick då ”…hoppa över mycket av planerade lär känna din dator-aktiviteter… Det gick så fort när vi inte styrde. Detta stärkte oss i att ge barnen ett stort ansvar och att lita till att de snabbt lär sig om de får prova själv och visa varandra.”

”Det gick så fort när vi inte styrde” är den fras jag fastnar för. För det är det vi gör. Jag gjorde det när jag var lärare och fortfarande gör jag det som IT-pedagog. Planerar så in i minsta detalj att elevaktivitet, elevdemokrati och elevernas engagemang riskerar att bli lidande.

Precis som jag skrev för någon dag sedan, barn kan lära varandra otroligt mycket, bara vi låter dem göra det.

Fram för öppna frågeställningar, samarbete och kommunikation så slipper eleverna bli ”Right Answer Vending Machines”.

Läraren Pernilla Mellqvists och mediepedagogen Jannie Jeppesens synsätt har genomsyrat projektet och syns i projektrapporten. Ett projekt där man verkligen har utgått från det som annars så lätt bara låter som tomma floskler:

”Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling.” (Lpo 94)

I rapporten berättar man även om misslyckade undervisningsidéer. De första styrda uppgifterna, när det inte finns någon mottagare gav inte alls den utdelning lärarna hade hoppats på.

”Då barnen blivit säkra på de funktioner som finns i communityn släppte vi på nya funktioner utan att berätta för dem om dem. Vi ville att de själva skulle upptäcka dem och därmed också ge funktionerna den mening de själva ser. När vi aktiverade möjligheten att starta Forum skedde ingenting. Vi pedagoger startade då ett par utefter aktuella frågeställningar som ”Hur firade ni Valborg?” Ingen nappade. Det var inte intressant ur barnens perspektiv och där kunde vi gjort ett val att ge det i uppgift åt alla att skriva i forumet. Men det gjorde vi inte utan vi stängde helt enkelt ner funktionen. När chattfunktionen upptäcktes gick det däremot som ett surr genom hela klassrummet och den nya upptäckten spred sig som en löpeld. Alla började chatta både under skoltid och hemifrån. Samma princip där, leken och undersökandet fick ta all plats.”

Eleverna har fått möjlighet att visa upp det de är bra på, instruera andra i hanteringen av program, framföra dikter och visa bildspel.

Klassråden har blivit mer engagerande och demokratiska genom digitala verktyg.

Google Translate används mycket! I åk 2!

Resultatet då?

”Barnen skriver mer text än andra jämnåriga. De skriver olika sorters texter med en stor medvetenhet om målgrupp. Eftersom de läser så mycket mer text som läsare av varandras texter och när de surfar har de en större förståelse för att det finns en avsikt/författare bakom varje text. Deras digitala kompetens i bemärkelsen att handha verktygen är stor. De antar lätt nya program och lär sig dem genom att försöka och genom att ta hjälp av varandra både muntligt och skriftligt. De kan grunderna i filmredigering, ljudredigering, bildhantering och olika ordbehandlingsprogram. Deras förståelse för källkritik, nätsäkerhet och personlig integritet på nätet ligger i linje med deras förmåga att söka och sortera i information på nätet. De använder ofta fler olika källor när de hämtar information.”

Och alla barn anser att de har en läslig handstil.

Bästa citatet från rapporten: ”Helt plötsligt en kväll stod en pojke utanför dörren med en kudde under armen. De hade bestämt på chatten att han skulle sova över.”

Det gäller att våga. Att få med sig elever är inte så svårt. Att få med sig föräldrarna lite svårare. Ledningen kan vara en svår nöt att knäcka ibland. Största motståndet vid den här typen av förändringar brukar vara kollegor.

Tack Broängens ettor för att ni vågat!

Idag såg jag en härlig film om en kille utan armar och ben, vars arbete är att inspirera andra. Företagets namn: Attitude is Altitude.

Rätt inställning är allt.

Rondeller eller datorer?

Det finns tydligen ett mycket enkelt sätt att öka datortätheten i skolan.

Lösningen stavas R-O-N-D-E-L-L-E-R. Eller rättare sagt, avsaknaden av dem.

Rondeller?

På Framtidens lärande lyssnade jag till Lars Kallsäby (C), politiker i Västerås, som konstaterade: “40 miljoner kronor per år är mycket pengar, men det är samtidigt samma kostnad som att bygga två rondeller. En elev kostar ca 1 miljon kronor under sin skoltid. Datorkostnaden är i detta sammanhang försumbar”. (Västerås satsar på en dator per elev.)

Och nu i Sydsvenskan, Fredrik Reinfeldt (M): ”Jag vill vara tydlig mot väljarna: vi vill säkra kvaliteten i välfärdens kärna. Men när vi tillfört pengar förut till kommunerna har de ofta använt dem till annat. Plötsligt har det blivit väldigt mycket rondeller och idrottshallar.”

Enkel matematik?

Kunskap, passion, kreativitet, nyfikenhet…

Konferensen Framtidens lärande – är här och nu! gick av stapeln för andra gången 19-21 maj. Första dagen bestod av ett seminarium kring kommunala IT-strategier och därefter var det TeachMeet.

Innan dess hann jag även besöka YBC och TÄNK OM-kollegan Emma. Mycket intressant! YBC (Young Business Creatives) är en kommunal gymnasieskola i Nacka, men den liknar inte en traditionell skola. YBC huserar på fjärde och femte våningen i något som liknar ett företagshotell eller ett inglasat bibliotek utan böcker. YBC är den mest attraktiva gymnasieutbildningen i Nacka just nu.

Teach Meet är så intensivt att till och med en rastlös själ som jag baxnar. Ett tjugotal talare håller 2-minuters eller 7-minuters framföranden. Om lika många olika saker. Turordningen lottas fram. Att alla råkar prata om olika saker visar med tydlighet utbudet av möjligheter som finns med IT som verktyg i undervisningen.

De som satte sig fast mest i mitt minne är Kristina Alexanderson, för att hon talade med sån inlevelse, Sofia Larsson och Kristoffer Hedram som använt Xtranormal i engelska, Björn Kindenberg som tänkte kring Augmented Reality och Anders Berggren som visade Scratch. Det känns lite tråkigt att inte nämna alla duktiga människor vid namn. Samtliga bidrog till en fantastisk kväll. Speciellt tack till Sandra och Niilo som höll i tåtarna tillsammans med Carina och Mattias.

Enda nackdelen är att man börjar konferensen med höjdpunkten först. Ingenting annat på konferensen kan riktigt mäta sig med det. Kanske Teach Meet ska vara en mer integrerad del av konferensen nästa år?

De senaste två åren har jag lärt känna ca 100 nya personer via webben. På mässan träffade jag hälften av dem. Cirka 20 av dem hade jag aldrig träffat tidigare och ändå blev det kram och hej när vi träffades. Vi känner ju varandra. Lika läckert varje gång.

Inspirationsmötet som Stenungsund höll i var riktigt bra. De startar med varsin dator till alla elever i åk 6-9 i höst. IT-pedagogernas tankar och upplägg är toppen. En viktig framgångsfaktor är en grundskolechef som är på tårna.

Henrik Karlsson: “Vi beväpnar våra elever, ger dem makt över sin utbildning. Framtiden är redan här och tåget går hela tiden. Vi har inte tid med strategier. Vi kör på passion och mod istället.”

Jag medverkade själv vid tre tillfällen: Teach Meet, inspirationsmöte om Skriva sig till läsning, samt kommuners erfarenheter kring PIM. Oerhört nervös före. Mycket nöjd efteråt. Trots krånglande teknik på Teach Meet. Tyvärr hann jag inte med att nätverka så mycket som jag skulle vilja eftersom en hel del tid gick åt till förberedelser. Det startas bl.a. ett nationellt nätverk kring Skriva sig till läsning som ska bli roligt att följa och delta i.

Kan man bli något klokare på 3 dagar? Jag tror faktiskt det. Mina slutsatser:
Vi behöver inte argumentera för en dator per elev längre. Det borde vara en självklarhet. IT är en självklarhet på våra arbetsplatser. IT är en självklarhet i hemmen. IT ska vara en självklarhet i skolan.

God tillgång till IT är för mig idag innebär en dator per elev och lärare som de även kan använda hemma. Projektorer i varje klassrum. Gott om digitalkameror/videokameror, gps:er, läsplattor, iPads… dvs. de verktyg som kan göra skolan till en mer verklig plats att lära sig nytt. Skapa på riktigt, med verkliga mottagare.

Troed Troedsson utmanade mina tankar när han sa att ju mer kunskap du har desto svårare har du att lära nytt. Vi lever i en värld som förändras snabbt. Vi måste bli duktiga på att anpassa oss till denna förändring. Gammal kunskap löser inte nya problem vi ställs inför. Darwin sa precis samma sak för 150 år sedan. Darwin = framtidsanalytiker? 😉

Tekniken är alltså en självklar del i skolan. Vilka är då våra utmaningar?

Jo, att omdefiniera vad skolan är. Se på vad, varför och hur.

Vi måste se till att eleverna når de nationella kunskapsmålen. Men kunskapsmålen räcker inte till för att förbereda eleverna för en värld i snabb förändring. Det krävs även att vi ser till att elevernas förmåga till kreativitet, flexibilitet och social förmåga också uppmärksammas och bedöms. Målen i Lpo 94 måste vara viktigare än kursplansmålen. Varje dag.

Hur gör man detta då? Och framförallt, om man lyssnar till Troed Troedsson, hur mäter man kunskap som bygger på att man ska vara så okunnig som möjligt. Hur ser undervisning och lärande ut när kunskapssamhället inte längre är norm?

Detta måste vi diskutera tillsammans, gärna samtidigt som vi gemensamt i arbetslagen utforskar nya verktyg och metoder för lärande.

Och till sist: Just nu är jag på krigsstigen mot matteboken. Varför inte börja med att bränna den? Utgå från målen, gör gemensam planering med eleverna, utforska världen… den är full av matematik. Låt eleverna uppleva, skapa, fotografera, filma, diskutera, samarbeta. Vara kreativa, nyfikna. Matematikämnet är som gjort för det.

Bosse, Frida, Klippa och Klistra

Jag var på Lin Educations inspirationsdag i Malmö idag och hade bestämt att jag inte anteckna. Bara njuta.

Problemet var bara att Bosse Dahlbom var för bra. Samma sak med lärarna och eleverna från Fridaskolan.

Fram med mobilen för att fotografera av slides och skriva anteckningar…

Bosses fokus var på skolans roll i samhället. Att skolan måste vara en del av övriga samhället, att eleverna måste få delta i samhället betydligt mer än idag, och att hela vuxensamhället har ett ansvar för detta.

Han oroar sig för att barnen/eleverna hela dagarna bara får träffa pedagoger från det att de är 2 år tills de går ut gymnasiet. Att de kanske borde träffa ”obehöriga” och amatörer” lite mer, dvs. alla som till sin profession inte är utbildade pedagoger (som ofta är av samma medelklass-skrot-och-korn-och-inte-sällan-med-pedagoger-som make/maka/föräldrar), men som har mycket att bidra med när det gäller kunskaper och erfarenheter.

Nätverk är bland det viktigaste vi kan ge våra elever. Obehöriga och amatörer är oerhört viktiga delar i dessa nätverk. 15-åringar borde ha varit på minst 15 arbetsplatser var.

Bosse resonerade vidare kring utvecklingen i Sverige från 1700-talet och framåt: tillväxt, teknikens betydelse, hur människors vinnarinstinkt och byteshandel har lett fram dit vi är idag.

Vi bor i ett land där vi har det 50 gånger bättre än för 200 år sedan. Borde vi inte stanna upp och bara vara otroligt nöjda med detta? Tyvärr går inte det om vi lyfter blicken för några sekunder. Vi är nämligen på mycket god väg att bli omsprungna. Med stora kliv. Precis som Fredrik Svensson och Fredrik Härén brukar göra tog Bosse upp exemplet Kina och kunskapssyn, människosyn och syn på lärande.

Min favorit idag var resonemanget kring fusk i skolan. Det handlade om den kända problematiken att eleverna tar fakta och färdiga arbeten från webben och sedan stuvar om och lämnar in till läraren, som kör texten i plagiatkontroll och menar att det eleven ägnat sig åt är fusk. Samtidigt är det så här man gör i resten av världen, samhället, näringslivet. Man bygger inte allt från grunden.

Bosse föreslog att vi borde komplettera de tre etablerade färdigheterna Läsa, Skriva och Räkna med två till: Klippa och Klistra.

Jag har fram till idag tänkt att vi borde formulera uppgifter i skolan som innebär att det inte går att lämna in uppgifter som endast är klippta och klistrade, utan först måste blivit processade genom eleverna själva och helst i samarbete med andra. Samtidigt lånar/delar/bearbetar jag själv andras material dagligen. Varför skulle inte eleverna få göra det samma i skolan, som ska vara en spegling av samhället? En riktigt god bit att suga vidare på.

Bosse är en föreläsare som spottar ur sig one-liners, men jag stannar vid detta idag och hoppas att få möjlighet att se och höra honom snart igen.

Den stora överraskningen idag var lärarna och eleverna från Fridaskolan (grundskola och gymnasium). Jag blev djupt imponerad över sättet de arbetar med bedömning. Mycket medvetet. Mycket påläst. Bedömningar i stunden, med hjälp av tekniken, så formativt att jag slår frivolter.

Eleverna briljerade med att veta exakt vilka verb som brukar användas i de olika betygskriterierna. Detta var gymnasieelever, men jag är övertygad om att vi kan göra samma sak med de yngre eleverna. Det handlar bara om att lägga tid och kraft på att låta eleverna bli involverade i styrdokumenten. Mer av självvärdering, kamratvärdering och andra typer av respons leder nästan till att läraren inte behövde vara bedömare längre, i alla fall långt ifrån den ende.

En av lärarna berättade att de första skoldagen i åk 7 hade gett eleverna i uppdrag att formulera betygskriterier i den fejkade kursen Kamelskötsel A. Vilken bra ingång till diskussioner kring mål, kriterier och bedömning!

Ytterligare en mycket intressant erfarenhet de delade med sig av handlade om datorer. Att Fridaskolan var mycket tidigt ute med datorer i undervisningen och har testat det mesta i teknikväg. Att de nyligen hade infört 1-1 och att det gav positiva resultat, men det var bytet från PC till Mac som innebar den där förändring som alla hade hoppats på och räknat med. Jag, som själv deltar i TÄNK OM och använder Mac privat sedan i somras, förstår precis vad de pratar om. Jag vill dock hålla alla dörrar öppna och inte snöa in på EN leverantör eller EN datormodell. Jag tycker att vi har en bra PC-miljö i vår kommuns skolor.

Men… Mac är som gjord för skolbruk. Inte bara för dom som ska arbeta med webdesign och film. För alla. Programvarorna är enkla att lära sig och att använda. Det bara är så. Läs Dr P.O:s inlägg om du inte är övertygad.

Jag hade bara hört gott om Fridaskolorna sedan tidigare och efter en dag med så många goda exempel på vad de gör är det bara att stämma in i kören. Jag förstår varför de har Sverigerekord i studiebesök.

Nedanstående film är gjord av personal på Fridaskolan i Vänersborg. Jag misstänker att arbetsklimatet på skolan avspeglas i videon.