Facebook och 4 st iPhones

Falköpingsläraren Johan Lindwert skickade över en härlig historia från Tokyo mitt i bedrövelsen kring jordbävningen. Jag har fått tillåtelse att publicera den i min blogg. Tack till Johan och familjen Lindström.

”I fredags morse kollade jag på sjunyheterna. Såg att en jordbävning på 7,9 drabbat Tokyo. Eftersom vi har vänner som för någon vecka sedan flyttade dit gick jag direkt in på Facebook och såg att Rickard (15 år) just hade skrivit ”Hela huset skakar” som status. Jag förhörde mig om läget och försökte utan att skrämma upp honom informera honom om hur stark en 7,9 är och att det kanske var att fundera på att lämna huset. Jag insåg också att han var ensam hemma varpå jag blev lite orolig för övriga familjemedlemmar. Efter en liten stund kom ett litet kort meddelande från Caroline (syster) som för mig avslöjade att de inte var skadade.

Efter att i lördags via Skype ha pratat med familjen fick jag höra berättelsen ur deras perspektiv. Rickard var ensam hemma medan övriga familjen åkte ned till stora affärsgatan i Tokyo och besökt en Applebutik för att köpa iPhones till hela familjen. När det började skaka log japanerna eftersom de är vana vid skalv men efter 20 sekunder sprang alla ut och lämnade kassor öppna, plånböcker på disken osv.

Väl på gatan ser familjen hur de högsta husen rör sig flera meter i sidled uppe i toppen. Nu kom rädslan för nedfallande fönster samt frågan: ”Hur är det med Rickard?

Föräldrarna försökte ringa med det gick inte varpå Caroline, 12 år, så fort skalvet var över sprang in i butiken igen, nöp en iPad, loggade in på Facebook och fick kontakt med brorsan. Hon kunde också förmedla att jag chattade med Rickard varpå föräldrarna lugnade ned sig.

Efter några timmar lyckades de ta sig hem och de var då väldigt oroliga för i vilket skick de skulle hitta sonen. Rickard öppnade dörren och sa som sin första kommentar: ”Fick ni tag i 4 st iPhones?”

Dagens ungdom!

PS. Pappan i familjen, tidigare notorisk Facebookmotståndare, är nu frälst!”

Life is a beta

Jeff Jarvis, författare till What Would Google Do, håller nedan en TED-föreläsning som verkligen satt sig kvar. I föreläsningen talar han om vilka förändringar som behövs i hans egen bransch, tidningsbranschen.

Han talar även en hel del om skolan. Om att skolan fortfarande lever kvar i industrisamhället. Om att vi gör prov och test i fel ordning och att vi måste fråga oss om utantillinlärning är en kompetens.

”In the Google age, what is the point of teaching memorization as a skill?”

Mindre fokus på produkten, mer på processen. Varför försöker vi undervisa som om allt består av rätt och fel? ”Validation. Good God, that’s the last thing we should want. We should want questions, challenges, discussion, debate, collaboration, quests for understanding and solutions.”

”Life is a beta!”

Man måste inte vara bäst på allt: ”Do what you do best and link to the rest.”

Och till sist, för bra för att korta ner och översätta:
”But the problem is that we start at the end, at what we think students should learn, prescribing and preordaining the outcome: We have the list of right answers. We tell them our answers before they’ve asked the questions. We drill them and test them and tell them they’ve failed if they don’t regurgitate back our lectures as lessons learned. That is a system built for the industrial age, for the assembly line, stamping out everything the same: students as widgets, all the same.

But we are no longer in the industrial age. We are in the Google age. Hear Jonathan Rosenberg, Google’s head of product management, who advised students in a blog post. Google, he said, is looking for “non-routine problem-solving skills.” The routine way to solve the problem of misspelling is, of course, the dictionary. The non-routine way is to listen to all the mistake and corrections we make and feed that back to us in the miraculous, “Did you mean?”

På Jarvis egen webbplats kan man hela läsa manuset till föreläsningen.

Tack för tipset Per Falk och Christer Holger.

Henrik Widaeus hade koll på ”What Would Google Do”. Tack!

The One

I filmklippet nedan resonerar Kevin Kelly kring webben på ett mycket intressant sätt.

Webben är ca 5000 dagar gammal. (Filmen är från 2007.)

Vad kan vi vänta oss de kommande 5000 dagarna?

Kelly pratar om The One. En smartare, mer personlig och allestädes närvarande webb. Och visst har han haft rätt i sin profetia så här långt. Jag tänker då främst på alla smarta mobiler…

The One

Just D, OECD!

Francesc Pedró vid OECD intervjuas av gymnasieelever på YBC i Nacka. Se denna film och fem andra från BETT-mässan här.

I slutet av intervjun poängterar han att vi borde hitta nya sätt att bedöma elevernas förmågor och kompetenser. Problemlösning, kritiskt tänkande, samarbete, samt lärande oberoende av tid och plats.

Om vi inte bedömer dessa förmågor i nationella prov kommer vi inte se några förändringar i undervisningen, säger han.

Francesc Pedró, OECD vid DIUs BETT-seminarium from diu redaktion on Vimeo.

Sune Nordström skriver på samma tema idag:

”Vi behöver få kreativa elever som kan arbeta problemorienterat i team.
Vi måste ta tillvara varje elevs kompetens,
vilket inte minst märks när vi alltmer
lämnar industrisamhället och går in i tjänstesamhället.
Vi har inte råd att sortera ut en fjärdedel.”

Även Anders Erenius skriver om kunskapssyn idag:

”Alldeles för många elever i Sveriges skolor går i samma skola och får matat sig samma undervisning som sina föräldrar. Detta trots att möjligheten att i grunden ändra skolans arbetssätt finns. Resten av världen har redan genomgått den förändringen.”

Just idag känner jag mig hoppfull. Jag tror att förändringen kommer. Relativt snart och i relativt stor omfattning. Men det krävs övertygelse och ihärdighet. Och kanske öronproppar när olyckskorparna kraxar som mest.

Vad kan just du och jag göra för att vara med och påskynda denna förändring?

Gör det nu. Nu är det inte dags att vänta! Och vi kan framförallt inte vänta in alla.

Ann Catrin Brockman, kommunpolitiker (S) i Sandviken, uttrycker det bra:
”Var ska vi börja någonstans? Ska vi vänta tills varje lärare, personal i skolan, alla politiker och alla vuxna människor är med på tåget… då får vi vänta i 15 år till.”

Ann Catrin Brockman, Sandviken, vid DIUs seminarium på BETT from diu redaktion on Vimeo.

Ann Catrin pratar även om hur svårt det är att satsa på ny teknik samtidigt som varslen duggar tätt. Även i Falkenberg är frågan kring lärare/datorer en het potatis. Folkpartister i Falkenberg ifrågasätter datorn i skolan (ovanligt…). Jag gillar Lars Johnssons tankar kring detta:

”I tiotals år har vi haft kostnader för datorer och allt som behövdes runtomkring, men vi kunde bara utnyttja en bråkdel. De kostnaderna borde vi verkligen ha diskuterat! Vi hade datortekniker som hade få datorer att sköta, men dessa krävde ständig service eftersom få kunde hantera dem, få var rädda om dem och datorerna var i allmänhet illa anpassade för skolverksamhet. … Det är kanske tanken att skolan skall vara en punkt i samhället som inte förändras. En plats där det ser likadant ut som det gjorde när föregående generation befann sig där. Varför skall skolan vara en isolerad ö från omvärlden? Varför skall inte skolan förändras när så gott som hela världen gör det? Jag orkar inte ens redogöra för allt jag ser som bevis för att världen är en annan än för bara några år sedan. Det ser och inser väl alla!? Varför skall då skolan fortsätta vara icke-digitaliserad, omodern, ouppkopplad, omvärldsfrånvänd?”

Där sätter jag punkt för ikväll…

Vad vill vi göra?

En kort film med mycket innehåll…

Stephen Heppell konstaterar att vi med dagens teknik kan göra i princip vad vi vill i skolan.

Frågan är nu: Vad vill vi göra?

Vårda kreativitet systematiskt

Sir Ken Robinson… Går inte att låta bli att hålla med i hans resonemang om skolan.

I morse publicerades ett debattinlägg av honom på cnn.com och det är sååå bra läsning. Lova att du läser inlägget! Och har du inte sett filmen tidigare? Gör det!

Jag läser precis Uppdrag skola! av Fredrik Jeppesen (numera Svensson). Ken och Fredrik talar samma språk. Mitt språk, men de gör det bättre!

Ken Robinson berättar i inlägget om sina erfarenheter sedan ovanstående videofilm lades ut på TED:s webbplats år 2006.

Några citat om hur skolan dödar kreativitet (min översättning):

”Slöseri med talang är inte avsiktlig, men den är systematisk.”

”Svaret är inte att standardisera utbildningen, utan att individualisera och anpassa det till varje barns behov och sociala gemenskap. Det finns inget alternativ. Det har aldrig funnits.”

”Det finns en mängd förmågor som ligger i oss alla. Vi alla, inklusive de som arbetar i skolan, måste vårda kreativitet systematiskt och inte döda det omedvetet.

Efter Fredriks böcker ska jag ge mig på Ken Robinsons nya bok: ”The Element: How Finding Your Passion Changes Everything”.

Läs även gärna mitt tidigare inlägg om kreativitet och Fredrik Härén.

Tror jag har Jonas Hällebrand att tacka för tipset.

Did You Know 4.0

Fick genom Stefan Pålssons twitterström se den senast uppdaterade versionen av Did You Know (av Karl Fisch), med fokus på det förändrade medielandskapet. Intressant statistik! Se gärna de tre föregångarna också…

Här hittar du en samlingssida

Äpplen kan ha andra färger…

Läste en kort artikel i Ystads Allehanda idag.

-Tonåringar har aldrig varit snabbare och smartare än nu, hävdade professor Anne Bamford, en av huvudtalarna under en EU-konferens i Göteborg.

Skönt att höra någon som inte säger att det var bättre förr…

Hon menar att barn är kreativa av naturen och den nya tekniken samspelar väl med deras kreativitet, medan många vuxna lider av teknikrädsla.

Hon berättade om sin sons första skoldag. Han fick rita ett grönt äpple, ett grönt träd och en grön groda och tyckte skolan var tråkig.

– Äpplen kan ha andra färger, träd kan också ha andra färger. Och grodor är sällan gröna i Australien där vi bodde, sa hon.

Ännu en röst som stämmer in i kören om att skolan måste möta barnen där de är. Om två veckor börjar skolan igen…

Den gyllene lärargenerationen

På webbplatsen Framtidens lärande har man samlat ihop en massa blogginlägg från 18 olika personer. Mycket spännande läsning.

Jag fastnade framförallt för Hans Renmans reflektioner. Han är rektor på YBC i Nacka.

Såklart nämner han Stephen Heppell i sitt inlägg. 🙂

”Våra dagars ”success stories” inom skolområdet handlar om att man gör saker tillsammans. = Skolor där man gör allt tillsammans. Därför är, menade Heppell, dagens lärare ”The golden generation of teachers”. – Aldrig någonsin tidigare har mattan varit så utrullad vad gäller makalösa, nya möjligheter för de som har förmånen att arbeta som lärare.”

Det är precis denna insikt jag fått under året och även praktiserat fullt ut, dock utan elever. Aldrig har jag samarbetat och samverkat med andra som nu. Vilket år!

– Jag har lärt känna, och nätverkat med, ett tjugotal otroliga pedagoger runt om i Sverige genom bloggar, twitter och facebook. Via egna inlägg, andras inlägg, egna kommentarer, andras kommentarer, direktmeddelanden osv. har världen öppnats på ett helt nytt sätt för mig.

– Jag har deltagit på Framtidens lärande och fått krama om Stephen Heppell. Tack igen, Carina, Peter och ni andra för en grym konferens!

– Jag har blivit inbjudan att delta i TÄNK OM.

– Infrastrukturen i Ystad har fått ett rejält lyft med projektorer, trådlöst nät och laptops.

– Jag har sett pedagoger och elever i Ystad börja blomma med IKT som redskap. PIM och Världen i klassrummet har lagt grunden för många. Ser fram emot en hel sommaräng nästa år. 😉

Nu tar Skolväskans blogg en välbehövlig semester och återkommer i början av augusti.

Vi skrivs!

swami, Flickr Creative Commons

swami, Flickr Creative Commons