Ögonglitter och skollust

För mig räckte det med att, vid ett enda tillfälle, se två sjuåriga barn samtala om texten de höll på att skriva tillsammans på en dator. Jag hade redan insett att arbetssättet Skriva sig till läsning (ASL) kunde ge eleverna en helt annan start i sin läs- och skrivinlärning, men nu blev det så uppenbart. Det engagemang, den lust, den glädje och det flow de visade hade jag aldrig sett hos mina egna mellanstadieelever, i alla fall inte när de skrev berättelser. Men så hade mina alltid skrivit en och en, ibland först på papper innan de skrev rent.

Jag lämnade mina sista elever år 2005. Vi använde IT så mycket det bara gick med sexton stationära datorer utspridda i två skolbyggnader. Eleverna arbetade ofta i par eller grupp och skapade film, dikter, radioprogram, gjorde undersökningar, intervjuade forskare och sjöng egna låtar. Dessa uppgifter och uppdrag lockade fram kreativiteten och lusten hos eleverna. Ofta ville de inte gå ut på rast.

Det senaste året har it i skolan äntligen kommit på dagordningen, tyvärr alldeles för ofta via medier med negativa rubriker och Jan Björklund som ensam agitator. Trots alla hans förlegade åsikter kring skolans struktur och innehåll tror jag att det är bättre att det lyfts upp och diskuteras än att det inte görs alls.

För några veckor sedan kritiserade Björklund satsningen på surfplattor i Sollentuna. Var detta spiken i kistan för utbildningsministern? Kan någon ta honom på allvar när det gäller skolutveckling? Jag har aldrig hört honom prata om visioner för framtiden, utan bara om hur det var förr. Bättre, tydligen.

Sedan år 2005 arbetar många lärare i Ystad och runt om i Sverige inspirerade av Arne Trageton och hans arbetssätt Att skriva sig till läsning. Hans utgångspunkter är att det är enklare att lära sig skriva än att läsa och att barns motorik generellt inte är tillräckligt utvecklad för att ägna sig åt att forma bokstäver i 6-7 årsåldern. Istället bör man låta eleverna använda datorer för att skriva. Om man väntar med att bokstavsträna för hand tills eleverna har finmotorik för det sparar man mycket tid som man istället kan ägna åt språkutveckling, motorikträning och naturliga samtal kring texters innehåll och uppbyggnad. Ystadsläraren Gunilla Sonesson uttrycker det bra: ”Man vinner massor av ögonglitter och skollust om man väntar med bokstavsskrivandet för hand till tvåan”.

Skollagen säger att undervisningen ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men vad ska man göra om man ser att ett arbetssätt fungerar, trots att vissa anser att det inte forskats tillräckligt på det? Får man förlita sig på sin egen beprövade erfarenhet då?

Jag ser att ASL fungerar bra för de allra flesta barn. För mig är det helt uppenbart att det är bättre än att först bokstavsträna med penna. För mig behövs det inte mer forskning. Jag är övertygad. Lärare med 10-35 års erfarenhet är övertygade.

Sedan förra hösten kallar vi vårt arbete Att skriva sig till läsning 2.0, för att betona vikten av kommunikation och fler digitala verktyg i arbetet. I våra klasser har vi använt 3-4 datorer i åk 1. I början har eleverna arbetat två och två. (Fler elever än så hinner läraren inte med samtidigt, inte om det pedagogiska samtalet ska ske med kvalitet.) Övriga elever arbetar så gott som självständigt i olika stationer, t.ex. med finmotorisk träning.

Erica Lövgren från Piteå beskriver arbetssättet bra i sin blogg: ”Att skriva sig till läsning är ingen läsinlärningsmetod i sig, utan ett sätt att skapa en arena för en balanserad läs- och skrivundervisning där utgångspunkten är elevens eget skrivande.  Eleven får en aktiv roll. (…) Driven av en inre motivation. Skrivuppgifterna är meningsfulla och har en mottagare. Någon skall läsa. (…) Varje elev får utmaningar som är anpassade och undervisning som är adekvat.”

I många kommuner införs nu ASL, gärna i samband med satsningar på en dator per elev. Många köper in surfplattor, som nu funnits tillgängliga i Sverige i något år. Jag är dock lite tveksam till hur lämpligt det är med varsin platta, i alla fall om man ser till läs- och skrivinlärningen. Kommunikationen är otroligt viktig.

Min dotter Kajsa, som är 5 år, har precis lärt sig läsa och skriva. En av de viktigaste anledningarna till detta är hennes lek med dator och surfplatta (och självklart en uppmuntrande omgivning). Inte en sekund har jag tänkt att vi som föräldrar borde ha gjort annorlunda. Först tränat bokstäver med penna och papper? A, A, A, A, A…

De allra flesta elever lär sig läsa och skriva oavsett vilken pedagog de har eller vilken metod som används. Men om vi tror på att lust och meningsfullhet är viktiga för inlärning kan vi inte längre hänvisa våra 7-åringar till penna och papper. När man arbetar med ASL räcker det bra med stationär dator eller en laptop. Men har man möjligheten att använda surfplatta bör man nog ta den. Den startar på en sekund, har lång batteritid och innehåller så mycket mer än bara en ordbehandlare. Surfplattan är en nyfikenhetsförstärkare som kan användas oerhört kreativt.

En av våra elever i åk 1 som har diagnos som innebär stora motoriska svårigheter använde i december en surfplatta för att filma, redigera, publicera på YouTube, för att till sist bädda in filmen och berätta om det han gjort i en blogg. Allt inom loppet av en lektion. Lust. Meningsfullhet. På riktigt. Att pennan uppfanns före surfplattan innebär väl inte att man måste lära sig hantera pennan först?

Elever på Ängaskolan i Ystad arbetar med en iPad. Bild: Anna Bällsten

Jag undrar om Björklund har besökt en ASL-klass. Om inte, är han välkommen till Ystad när det passar honom. Jag kan garantera honom en aha-upplevelse utan dess like.

Ibland tycker jag att det är synd att jag inte är lärare längre. Hade jag varit lärare idag hade jag använt all möjlig teknik. Varje dag. För lust och kreativitet, för variation, för att nå varje barn.

Det jag såg hos 7-åringarna vid mitt första besök i en Ystadsklass som arbetade med ASL kommer jag aldrig att glömma. De pratade med varandra om texten, rättade varandra, föreslog vad som skulle hända, argumenterade för sin idé, visade vilja, lust, driv.

Trots att jag i mitt yrke alltid framhåller it vill jag poängtera att jag anser att böcker är otroligt viktiga. Den känsla, de fantasibilder och den spänning som en läsupplevelse kan ge är svårslagen. Det är detta vi alla vill att eleverna ska få lära sig. Varför inte göra vägen dit så kort och varierad som möjligt?

En rullande snöboll

I januari skickade Käthe Ivarsson, verksamhetsansvarig på Ungdomens hus, ut ett mejl till rektorerna i Ystad. Den innehöll en länk till en film som eleverna i åk 7 på alla högstadieskolor i kommunen hade skapat under läsåret. Jag bäddade in den på Skolväskan under några veckor och många såg filmen under denna period.

Det visade sig snart att flera lågstadieklasser i kommunen hade anammat idén med pusselbitarna och gjort egna. Utan att det var en del av det ursprungliga projektet. Webbpubliceringens ringar på vattnet i sitt esse!

När jag besökte Ungdomens hus för någon vecka sedan fick jag höra talas om ännu fler som hade använt filmen. En skola i Uppsala hade inspirerats:

”Vi startade upp ett projekt med alla barnen 1 år till 12 år som handlar om lika + olika = unika. Vi hade sett er lilla film om ert projekt och hört er fina sång som vi tog fasta på. Nu ska vi ha en återkoppling då vi ska träffas igen med alla barn och sätta i hop vårt pussel vi har jobbat med vi tänkte använda er sång om det går bra jag hittade texten så vi ska försöka lära våra barn den. Det blir ju inte på skånska men fint ändå vi är ju olika. Vi hoppas att det är ok.”

Den 17 november kom en kommentarer från Uppsala med en länk till filmen nedan. Fantastiskt!

Susanne Nilsson på Ungdomens hus berättade även att förskoleklasserna på Edvinshemsskolan hade sjungit låten och spelat in en video.

I somras sjöng dessa barn sången tillsammans med Ungdomens hus-kören live på utställningen Fritiden.

Otroligt hur en snöboll kan rulla…

För att det inte gjordes en plansch.

För att det inte sparades på USB-minne.

För att det inte inte brändes på CD-skiva.

För att klippet lades på YouTube.

Tagul – skapa ordmoln

Ett av flera digitala verktyg för att skapa ordmoln, ryska Tagul.

Välj flera olika former på molnet.

Orden är hämtade från thornström.se.

Get Adobe Flash player


OCR i Google Dokument

Jag håller just nu på att försöka hitta en ett enkelt sätt för lärare och elever att skanna in text och få den uppläst med talsyntes.

Vi har i flera år använt flatbäddsskanners, Microsoft Office Document Scanning och ViTal, men det tar tiiid.

I veckan hittade jag en inställning på våra stora kopieringsmaskiner där man kunde skanna in texten som tiff. Skönt att slippa den vanliga skannern.

Idag hittade jag ytterligare ett sätt som jag tror väldigt mycket på, just eftersom det är så enkelt.

1. Skanna in som pdf (standardinställning på kopieringsmaskinen).

2. Gå in i Google Dokument och ladda upp filen.

3. En dialogruta kommer upp. Klicka i att du vill ”omvandla text från PDF” (dvs. göra en OCR-skanning). Välj språk.

När OCR-läsningen är klar består dokumentet av pdf/bild högst upp och efter det följer textmassan. En textmassa som du kan redigera och/eller använda till talsyntes.

Superenkelt!

Höjdpunkter från e-smartMeet

Onsdagen den 18 maj var jag på Nackas e-smartMeet, avslutningen på 26 pedagogers e-smartutbildning. De visade upp vad de hade gjort i snabb takt á la TeachMeet, men de hade bara 5 min per presentation. Jag kunde tyvärr bara delta 2/3 av tiden, men hann med en hel del intressant.

Janne Joupperi, Nacka Gymnasium, använder Jing för att göra skärminspelning när han rättar elevernas arbete. Han menar att eleverna nästan alltid bara tittar på bedömningen på sina arbeten och bryr sig mindre om att läsa igenom lärarens kommentarer. Han har därför kommit på en enkel och samtidigt genial idé. Han scrollar helt enkelt igenom elevernas arbete i t.ex. Word och rättar och kommenterar precis som vanligt, samtidigt som han spelar in sin röst. Han når då eleverna på ett mycket bättre sätt än om han bara skriver. När filmen är färdiginspelad publicerar man den lätt på webben och kan dela med sig av länken till eleven. Smart! Andra liknande tjänster, men som inte kräver programinstallation, är Screenr och Screencast-o-Matic (instruktionsfilm med Åsa Kronkvist).

Julia Wannberg, Sågtorpsskolan, berättade om hur de har använt Google Sketchup i åk 6. ALLA eleverna var för en gångs skull motiverade. Verkligen imponerande byggnader som hennes sexor hade gjort!

Ylva Lilja, Boo Gårds skola berättade om historiearbetet kring boken ”Skjut kungen” där två klasser samarbetat i ett gruppläsningsprojekt. Bra sätt att samarbeta!

Fem elever var där för att berätta om hur de upplever arbetet med 1:1. Alltid mycket intressant att lyssna till elevers tankar och åsikter. De tyckte att det var ”nice” att de fått möjligheten att använda tekniken i större utsträckning än tidigare och de berättade om de många fördelarna med 1:1. De poängterade dock att de ogillade: ”Teknik som inte fungerar”, ”Att vi inte får ta med datorerna hem.”, ”SkolportalN – den känns som 80-tal”. Och till sist ett recept för framgång: ”Låt eleverna hjälpa till. Vi kan ofta mer än vuxna.”

Lena Blomberg, Fisksätraskolan, berättade om roliga fotoredigeringsprogram, som t.ex. PhotoFunia. Dessa verktyg ska inte förringas, utan kan verkligen passa i många olika sammanhang. Du hittar fler verktyg under Lek med bilder på Skolväskan.

Daniel Weiland, Saltsjö-Duvnäs skola, visade upp handdocken Rosa Kråkan. Han låter eleverna skapa egna dockor som deltar i skapandet och lärandet på olika sätt.

Anita Rosendal, Vilans skola, berättade om sina upplevelser under året som utbildningen har pågått. En riktigt skön böna! Jag skriver mer om henne i nästa blogginlägg som kommer under dagen.

Skriva sig till läsning 2.0 fortsätter

I veckan hade vi ett informationsmöte kring hur vi vill lägga upp arbetet med Skriva sig till läsning 2.0 i Ystads kommun, som i fortsättningen får förkortningen ASL 2.0. Några av de pedagoger som varit mest aktiva i vår gemensamma blogg Vi lär varandra under läsåret informerade om vad de gjort i sina klassrum, hur undervisningen hade förändrats och vilka fördelar de såg med arbetssättet. Elever som lyckas!

Vi började arbeta Tragetoninspirerat runt år 2005 och det känns skönt att äntligen ”sätta ner foten” och bestämma vad ASL 2.0 är i vår kommun. Vi har utgått från våra egna erfarenheter och även inspirerats av Erica Lövgren (Piteå) och Mona Wiklander (Sandviken) när vi bestämt förutsättningarna nästa läsår.

Följande gäller under läsåret 2011/2012 för dom pedagoger som vill delta:

Detta gör vi i förskoleklass:

  • Vi fokuserar på lek och lust när det gäller att skriva och läsa.
  • Vi låter barnen leka in bokstavsljuden (fonologisk medvetenhet t.ex. enligt Bornholmsmodellen).
  • Varje elev ”skriver” på datorn minst 2 gånger i veckan senast i januari.
  • Varje elev övar finmotoriken varje dag.
  • Fingersättning, händerna på rätt sida från början. Eleverna bör helst vara klara med “ABC på PC” i slutet av förskoleklassen.
  • Den största delen av arbetet med datorerna sker parvis.

Rekommendation:

  • Träna handalfabetet

Detta gör vi i åk 1-3:

  • Varje elev skriver på datorn 4-5 gånger i veckan.
  • Varje elev övar finmotoriken varje dag i åk 1. Efter behov i åk 2-3.
  • ViTal och Ljuda introduceras för alla elever i början av åk 1, och används alltid vid skrivning i ordbehandlingsprogram (Word).
  • Eleven ska alltid lyssna till texten först och träna på att själv korrigera sin egen text när han/hon skriver i ordbehandlingsprogram (Word).
  • Elevens texter rättas alltid tillsammans med eleven (gärna med rättad text undertill).
  • När texten är klar och eleven har lyssnat på den igen så får de skriva ut den.
  • Fortsatt fingersättningsträning vid behov tills man kan.
  • Ingen traditionell bokstavsträning i åk 1. I åk 2 rekommenderas Erica Lövgrens metod för för att öva in bokstavsformer.
  • Arbete parvis höstterminen i åk 1, därefter parvis eller individuellt.
  • Inkludera istället för att exkludera. Specialläraren i klassrummet så mycket som möjligt (med utgångspunkt i elevernas behov).

Rekommendationer:

  • Arbete i stationer rekommenderas.
  • Lusten att läsa är mycket viktigt. Lästräning med nivåanpassad skönlitteratur föredras.
  • Gemensam läsebok och arbetsbok rekommenderas inte.
  • Träna handalfabetet.

Förslag på digitala verktyg att använda:

  • Ordbehandlingsprogram (Word) + ViTal och Ljuda
  • ABC på PC
  • Today´s Meet
  • PhotoStory
  • Storybird
  • PowerPoint
  • Glogster
  • Wordle
  • Kamera för foto och film
  • Blogg
  • Mejl
  • YouTube
  • Skolstil

Pedogogerna som ingår i projektet ska:

  • Delta på 4 st obligatoriska möten (3 h/gång) under läsåret.
  • Skriva i bloggen ”Vi lär varandra”, minst en gång i månaden.

Stödresurs

Helena Persson kommer att ha 20% av sin tjänst till ”Skriva sig till läsning 2.0”, för inspiration och stöd till deltagande pedagoger och arbetslag. Joachim Thornström fortsätter samordna arbetet och håller i workshops kring digitala verktyg.

Vad ska jag börja med?

De senaste månaderna har jag varit ute och inspirerat en hel del kring fria webbresurser under rubriken ”Nya verktyg för lärande” i min roll som TÄNK OM-konsult.

Jag visar ett trettiotal verktyg och resurser, med exempel från olika delar av landet.

För de flesta är det en helt ny värld de får ta del av. Och de flesta blir väldigt sugna på att komma igång och använda webben i undervisningen. Oavsett var jag är får jag nästan alltid frågan ”Vad ska jag börja med?” efter föreläsningen.

Jag brukar svara att man kan börja med att omvärldsbevaka genom Facebook, Twitter och RSS-läsare. Jag visar exempel på bra sajter för att dela kunskap och erfarenheter med andra lärare. Jag säger att det är bra att börja blogga eller skapa wikis.

Men i Uddevalla i torsdags kom det ett annat svar ur min mun, bara så där…

En ur publiken: ”Vad ska jag börja med?”

Jag: ”Med eleverna.”

Låt oss upptäcka webbens möjligheter med eleverna, utan att först workshopa oss till allt i detalj. Skarpa uppdrag, med många möjligheter och möjliga lösningar. Med eleverna som yngre kollegor (som Emma Rosén uttryckte det för några dagar sedan), inte som några vi ska fylla med fakta. Medskapare i dess rätta bemärkelse.

Med eleverna. Hela tiden.

Till sist: Frida Andersson var med och sjöng en helt ny låt för oss via Skype. Vilken tjej! Skype + Bambuser gör verkligen inte henne rättvisa, men ändå. Jag är så glad och stolt över att få ha henne som min ”vän”. Njut gärna av ”Famous” här nere…

100 talare

Vårt första TeachMeet Syd kändes verkligen som en succé. Bra talare, intressant innehåll, bra stämning, bra arrangerat.

Vi är IT- och mediepedagoger i fem olika kommuner som planerat detta tillsammans, men det är Charlotte Christoffersen på Pedagogiska centralen i Malmö har dragit det största lasset. Hon sammanfattar även träffen i ett blogginlägg och har länkat till allt som är värt att länka till.

En reflektion…

På ett TeachMeet behövs egentligen bara tre saker: talare, åhörare och tid för mingel. Åhörare är aldrig några problem att ordna. Vi hade över hundra anmälda på 2-3 dagar. Talare däremot…

Denna gången var jag en av 13 talare. Av de andra tolv var jag med och ”tvingade med” tre. Bland de övriga förstod jag att åtminstone ytterligare ett par hade blivit övertygade av sina kollegor att ställa upp. Bland annat stjärnan Mattemalin, som med sina kunskaper i Google Apps relativt lätt skulle kunna sälja sina tjänster.

Vad är detta?

Varför är det så svårt att få pedagoger att vilja och våga berätta om det de gör? För det dom gör är tydligen inte något speciellt alls, inte viktigt, inte tillräckligt innovativt, inte ska väl jag…

Detta är lärare som varje dag genomför välplanerade/innovativa/vanliga/misslyckade/roliga lektioner med elever, pratar inför 40 föräldrar en gång per termin, diskuterar lärande med sina kollegor (får man hoppas!).

Hur kan man INTE ha något att berätta om inför andra lärare under 7 minuter?

I Ystad har vi ett tiotal lärare som vågar, i bloggen Vi lär varandra. Jag upplever den som väldigt seriös och opretentiös på samma gång. Det är en bra kombo.

Nu ser vi fram emot nästa TeachMeet Syd i Helsingborg den 13 oktober. Då hoppas jag på 100 talare och 13 åhörare. 😉

Tills dess: Njut av talarna från i torsdags.

Ms Cool live via Skype

Äntligen en filminspelning från Fridas framträdande under min föreläsning i Falkenberg.

Paddagogik – ett mycket inspirerande seminarium. Tror jag.

Idag träffades ett sjuttiotal pedagoger på Apples huvudkontor för att delge varandra erfarenheter kring arbete med paddor från förskolan upp till gymnasiet, under rubriken ”Möjligheterna med iPad i skolan”.

Här är ett axplock från dagen:

Elever på Myrsjöskolans åk 8 har utvecklat egna vikingaappar: Tyra´s World, Pig Hunt och World of Vikings. De hade 700 nerladdningar första dagen! Arbetet har varit väldigt uppskattat och många vill verkligen hitta sätt för elever att göra egna appar. Apparna skapas i GameSalad och det är förhållandevis enkelt. Det är dock svårare att konvertera appen så att den kan lämnas vidare till Apple för godkännande.

Flera av deltagarna ser fram emot iPad 2 och dess möjligheter till mer eget skapande, inte bara konsumtion. Men trots att det mesta som görs i en iPad idag är konsumtion säger man samtidigt att paddorna genererar kvalitativa samtal barnen emellan, och att samarbetet ökar.

Barnen reflekterar över vad de gör:

”Man använder sina fingrar på nytt sätt”

Trots alla positiva tongångar kring paddorna ställde sig Christina Löfving frågor kring belöningssystemen i apparna:

Funderar, dessa applåd-, guldstjärnespel, är det så bra? Även om eleverna gillar. Rätt fel-tänk. Vad kan man istället utveckla?

Kristina Björn fyllde på:

Sådana funderingar har jag också. Viktigt att fundera över vilka kompetenser som ska utvecklas.

Någon annan tyckte att korta sekvenser och snabba belöningar var bra för elever. Det konstateras även att både fakta- och kreativa appar behövs.

Majåkerskolan i Lidköping tipsade om ett bra användningsområde är att ta skärmdumpar från spel. Denna lägger man in i Keynote och skriver en berättelse om. Det blir verkligen verklighetsnära för eleverna.

Vittraskolorna poängterade att förarbetet inför en iPad-satsning måste få ta tid. Pedagogerna måste ha en gemensam bearbetning av ”varför?”

En diskussion kring lek och arbete kom upp. Kan leka och att jobba vara en och samma sak?

Alströmergymnasiet gjorde ett uppskattat framträdande på träffen och Pysslingen har gjort en satsning i en förskolegrupp, en förskoleklass och en skolklass. Intressant att olika skolor provar paddans möjligheter, hela vägen från förskola till gymnasiet.

Eleverna gillar paddan. Och fördelarna med den jämfört med datorer är bland annat att den är lätt, smidig, snabb och bra batteritid.

Svårigheter och problem med iPad i skolan lyftes fram. Vissa av dem löses i och med införande av iPad 2, men saker som togs upp var att filhantering är svårt, avsaknad av multitasking, avsaknad av USB-port, svårigheter med distribution och synkning av appar, samt att det hittills finns få svenska appar.

VD:n på TÄNK OM, Hans Renman, lanserade det senaste utbildningskonceptet: ”TÄNK OM – Yngre åldrar”. Det är en processinriktad utbildning med iPads och digitalt lärande i förskola och yngre skolår.

Förskolor och skolor som arbetar med iPads:
http://vallaskolanfklass.wordpress.com/ Rektor: http://rektorjesper.wordpress.com/
http://larspridarna.fredrikshov.se/
http://fklassucklum.posterous.com/

Fler tips kring iPads och appar:
http://lararstudenten.skolbloggen.se/
http://macsupportab.blogspot.com/

iSwifter är en app för att se Flash på iOS 4.3

Appen Math Drills har horisontell uppställning för matte.

Det var ett mycket givande seminarium! Tror jag. Jag var i Båstad medan seminariet pågick i Stockholm.

Allt jag har skrivit ovan har jag hämtat från Twitterflödet: #ipadsem och todaysmeet.com/ipad_i_skolan

Hoppas hälften stämmer… 😉

Stort tack till alla som twittrade idag och till lärspridarna på Fredrikshovs Slotts skola (som jag träffat i TÄNK OM) som myntade ordet Paddagogik. Grymt!