Förstås!

”Läroboken kommer förstås att fortsätta att dominera som läromedel tills vidare.”

Richard Vinde, direktör på Svenska Läromedel

I senaste numret av Datorn i utbildningen (8/10) läser jag en artikel om läromedelsförlagens syn på framtida läromedel, representerade av direktören för Svenska Läromedel, Richard Vinde. Han talar förstås i egen sak, men det är ändå intressant att höra hans tankar om framtiden.

Svenska Läromedel håller på att arbeta fram ”Läromedelsnyckeln”, ett system för att erbjuda förlagens webbaserade e-läromedel, för att tillgängliggöra och ta betalt för innehåll av skolorna utifrån elevantal.

Utvecklingen har dröjt eftersom skolornas efterfrågan varit svag, menar han. Försäljningen av digitala läromedel är endast ett par procent av alla läromedel. Han ser även att interaktiva tavlor och 1:1 kommer att leda till ökad efterfrågan, men är osäker på i vilken takt det kommer att ske.

Frågan är bara varför skolorna inte köper mer digitala läromedel? Kan det bero på utbudet? I så fall är det ett Moment 22. Dåliga digitala läromedel som vill ingen köpa. Ingen efterfrågan, säger läromedelsförlagen och fortsätter trycka böcker, ev. med en webb som komplement.

Jag ser en helt annan utveckling, men är osäker på hastigheten. Efter några dagar med en androidtelefon och en iPad i min ägo ser jag bara en framtid – apparnas. Det är där läromedelsförlagens framtid är, om de nu har en framtid.

För någon månad sedan hade jag förmånen att få träffa Andreas Sjöström från Sogeti och vara med i den initiala utvecklingen av en ny app kring film i Ystad. Han poängterade att systemet med att själv lägga till dom funktioner man är intresserad av, på ett enkelt sätt, driver ett ekosystem av kunder med ett nytt mönster av användning.

Apparna kommer att invadera våra skolor. Och jag längtar. Efter nyskapande entreprenörer (gärna pedagoger) som skapar kraftfulla verktyg i framtidens skola. Verktyg av typen Google Earth, Gapminder och TeacherOnDemand. Lärresurser och digitala verktyg – inte läroböcker som ska följas från sidan 1 och framåt, enligt en fastslagen väg. Med Creative Commons-licenser eller som betaltjänster.

För all del. Kan läromedelsförlagen göra bra appar kring stoff/fakta kan de vara nog så attraktiva för skolan. Men interaktivitet som består av fråga/svar hoppas jag vi kan tänka bort.

Låt lärarna planera undervisningen utifrån styrdokumenten och låt dem och eleverna välja och vraka bland nya verktyg för lärande.

Utgå från elevernas intressen, precis som Marie Linder beskriver i blogginlägget Så här skulle man alltid ha det! för någon dag sedan. Det är ju perfekta förutsättningar för lärande. Om schemat måste göras om totalt är det värt det. Ha det så alltid!

Låt eleverna arbeta med matematik utan lärobok. Gör som Sandra Wisstings klass 6B och låt eleverna föra samtal med varandra och mötas i lärandet, som Kristina Alexanderson beskrivit så bra i sin blogg.

Låt eleverna börja använda datorn när de ska läsa och skriva.

Idag provade jag på Flipboard för iPad för första gången (efter att ha läst Positiv snuttifiering som Christer Holger tipsade om). Enkelt förklarat skapar den appen en personlig tidning för mig, utifrån de källor jag valt.

Precis så ser jag på framtidens läromedel i skolan. Leverantörerna (privatpersoner, organisationer, läromedelsförlag) står för innehållet och jag väljer vilka jag ska hämta innehåll från. Det kan vara en (kostnadsfri) twitterlista som någon har skapat, en app för 7 kr som presenterar fakta/stoff på ett fenomenalt sätt eller en app för 21 kr som kan användas för simulering osv. Som kan användas på min dator, min telefon eller platta.

Inga upphandlingar, inga enorma och kostsamma licensavtal, ingen stordrift.

Arbetslaget väljer ut de mål eleverna ska arbeta mot (oftast tillsammans med eleverna), vi planerar lärandet tillsammans, vi väljer stoff, innehåll, arbetsform, redovisningsform, resurser och verktyg helt utan läromedelförlagens inflytande över planering, men gärna med deras kunskap och erfarenheter kring hur man presenterar, tydliggör och skriver för barn och ungdomar på lämplig nivå. Vi kan använda läromedel som referenslitteratur, analogt och digitalt. Det handlar om text, bilder, filmer, simuleringar, statistik… Den som skapar den mest aptitliga och användarvänliga appen vinner.

Låt inte läroboken fortsätta att dominera som läromedel. Förstås!

What´s App?!

Idag hade Ystads kommun besök av Andreas Sjöström från Sogeti. Han höll i en mycket intressant föreläsning med efterföljande frågestund kring utvecklingen av appar och hur framtiden kan komma att se ut.

Han konstaterade att man under de senaste tre åren har gått från att prata om mobila lösningar till att prata appar. Och många företag, organisationer och kommuner närmar sig appar på samma sätt som man närmade sig webben för 10-12 år sedan. Med stora förväntningar, men även med osäkerhet. ”Vad kommer detta innebära för oss i framtiden?”, ”Det där med webben/appar, det är nog bara något för den yngre generationen.”

Andreas konstaterar att landskapet ändrades i och med iPhone för 2-3 år sedan. Det var, och är, ett nytt sätt att använda telefonen. Att själv lägga till dom funktioner man är intresserad av själv på ett enkelt sätt. Det driver ett ekosystem av kunder, med ett nytt mönster av användning och med detta också nya förväntningar från kunderna. ”Ska jag fortsätta ha en relation med olika företag eller kommuner vill jag att de ska möta mina förväntningar.” Jag kommer att förvänta mig en app, helt enkelt.

Han delade upp apparna i fyra kategorier:

1. Varumärke: Visuell identitet och känsla. Som exempel använde han Heinekens app där man kan bjuda in kompisar till Heinekenparty.

2. Befintlig: Det som finns på webben som läggs i en app, framförallt för att gränssnitt blir bättre. Han visade IKEA-katalogen och IDG:s app för nyheter som exempel. IDG fick en enorm ökning av läsare när de lanserade sin iPhone app. 36.000 valde att läsa genom mobillösningen, 250.000 genom appen.

3. Förstärkt mobil: Utgår från att vi har info på nätet, men gör det bättre/smartare. T.ex. används GPS för att positionera var du är och då kan appen ge smartare ”svar”. Du är 234 m från ett hus som är till salu, eller närmaste offentliga toalett är 30 m bort. Ofta kopplas denna typ av app samman med Facebook eller Twitter och de nätverk du har där.

4. Ny affär: Vilka nya produkter och tjänster kan vi erbjuda, som bara kan erbjudas i form av app.

Andreas nämnde även en väldigt smart strategi om man vill nå ut med sin app. ”Tala om att den finns!”. Nästan löjligt i sammanhanget, men i de exempel han visade var man ibland tvungen att veta vad man skulle söka/leta efter en stund för att kunna hitta den. Med 10.000-15.000 nya appar tillgängliga varje dag gäller det att man marknadsför sig bra!

Goda exempel från Sverige: SEB. IKEA, Svensk fastighetsförmedling, Coop, Bokus och TV4.

När det gällde kommuner tyckte han Visit Karlskrona var det bästa han hade sett. Även Gotland har en iPhone app.

I Malmö har man en app för offentliga toaletter, i Göteborg för lediga parkeringar och även ställen där man kan få hjälp med punktering på sin cykel (punkapp).

Ystads turistbyrå har tagit fram Wallander-app, I Wallanders spår.

En riktigt läcker app som bara finns tillgänglig i USA är en app av Pizza Hut, där man virtuellt bakar ut sin egen pizza, med bröd, tillbehör osv. Medan man väntar på leverans spelar man ett spel där man kör en pizzabil.

Självklart sker utvecklingen av Sogetis appar i Mumbai, Indien. En app kostar ca 30.000-60.000 kr i utveckling, projekttiden är ca 4-5 veckor.

Det finns massor av appar vi skulle kunna använda i undervisningen redan idag.

Självklart måste våra verksamhetssystem i skolan också anpassas för denna utveckling. Snart. Nu.

The One

I filmklippet nedan resonerar Kevin Kelly kring webben på ett mycket intressant sätt.

Webben är ca 5000 dagar gammal. (Filmen är från 2007.)

Vad kan vi vänta oss de kommande 5000 dagarna?

Kelly pratar om The One. En smartare, mer personlig och allestädes närvarande webb. Och visst har han haft rätt i sin profetia så här långt. Jag tänker då främst på alla smarta mobiler…

The One

iPad – en banbrytare?

…eller bara en stor iPhone man inte kan ringa och fotografera med?

När svenska/svenskspråkiga applikationer tagits fram och andra leverantörer utvecklat sina konkurrerande plattor är det väl bara så att denna teknik måste ersätta våra tryckta läromedel. Eller?

Behöver vi ens läromedel framtagna av speciella företag längre?

Vad säger/gör läromedelsförlagen?

Hur länge ska tryckt vara tryggt?

Dags för kunderna att visa lite konsumentmakt?

Tack för tipset, e-mentor Ulrika.

Skolplikten – skolans sista chans?

I en debattartikel i Upsala Nya Tidning skriver John Steinberg i om hur ”Smartphones utmanar skolan”.

Steinberg skriver att elever från mellanstadieåldern inom 2-3 år kommer att ha smartphones ”med dygnet runt-uppkoppling mot internet och en dramatiskt ökad tillgång till världens litteratur, musik, radiostationer, TV-kanaler, museer, universitetsutbildningar och föredrag.”

Han fortsätter: ”Varför ska man då lyssna på fröken och magistern? Detta ställer enorma krav på framtidens pedagoger. Musik-, tidnings- och förlagsbranscherna famlar efter och söker nya modeller, eftersom de gamla inte längre håller i en digital värld. Det är dags för utbildningsvärlden att börja sitt sökande.”

Jag håller med John. Det är hög tid för skolan att leta modeller för ett nytt lärande. Skolan som mötesplats är oerhört viktig. För att träffas, göra grupparbeten, diskutera, resonera, lära av och med varandra. Grundskolan är den enda plats där vi faktiskt samlar alla olika barn och ungdomar på ett och samma ställe. Grundskolan är därför platsen där DET borde ske, dvs. förverkligande av alla kloka ord i läroplanen om värdegrund, normer, värden, ansvar och inflytande.

Förändring tar tid. I skolan om möjligt ännu längre tid. Dags att börja nu alltså. Större delen av lärandet sker redan idag utanför skolan och förändrar vi inte skolan nu är det till sist kanske bara skolplikten som kan få eleverna till skolan, oavsett hur noga skolpolitikerna kvalitetskontrollerar utifrån gammalt sätt att tänka på undervisning och lärande.

Steinberg avslutar: ”En sak är säker. De gamla sätten att organisera lärandet kommer inte längre att hålla. Det vet eleverna. Vet utbildarna det?”

Tack för tipset, @stefan_palsson!

En bra lärmiljö till… ute med mobilen…

I ett inslag från TV4 visar it-pedagog Mats Larsnäs (Kungsbacka) hur man kan använda mobiltelefoner i undervisningen. Han använder en tjänst som heter Mobile Study, men är samtidigt på jakt efter ännu smidigare sätt att använda mobilen i undervisningen.

Samarbete och utomhus är väl kanske inte de första orden när man pratar ny teknik?

Läs mer om projektet

Och lite till

Web 2.0 i lärandet

Nu är det gjort. Jag, Jonas, Mats och Per har bidragit på Framtidens lärande – Idémarknaden.

Läs mer om detta hos den golfande it-pedagogen och it-mamman.


Bild från den golfande it-pedagogen

Presentation om bloggar i Ystad

När ska skolan koppla?

Läste i Sydsvenskan i morse, som vanligt. Normalt sett hinner jag bara genom ledaren innan det är dags för morgonbestyr, men idag hann jag lite mer. Såg en bekant nuna på omslaget nämligen…

I artikeln berättar Jonas Hällebrand om sin syn på skolan och IKT som verktyg.

Kortfattat: 5 sätt att koppla upp i klassrummen:
1. Nyheter. Börja varje dag med en genomgång av nyheterna och koppla dessa till plats i världen via Google Earth.

2. Blogga. Läraren om klassens arbete och annan nyttig info, eleverna för att få skrivträning. Det kan handla om argument för och emot en speciellt fråga eller att skriva på ett annat språk eller som bokcirkelblogg.

3. Använda elevernas mobiler. Eleverna kan ta bilder, filma och spela in ljud som sedan kan användas för redovisning eller dokumentation.

4. Arbeta mer med film som redovisningsform. Det kan vara hela filmer med manus och soundtrack men även enkla mobilfilmer om livsåskådning.

5. Web 2.0 i form av sociala nätverk som Skype med till exempel elever i Kina om matematik, Youtube för förklaringar eller idéer, Teacher­OnDemand för genomgångar. Delta i elevernas nätverk, Facebook och BildDagBoken (BDB). De vill ha vuxenkontakt med respekt!

”Man visade honom en gång…”

För en vecka sedan mejlade Kicki till mig. En karamell jag sugit på sedan dess…

Hon skrev följande (något nerkortat): Var på ett uppföljningsmöte efter vår stora skyttehelg vi hade i ÖPhallen i helgen. En utav våra medlemmar har en son, 3,5 år ung. Han sitter och spelar spel på mammas telefon, fixar utan problem att navigera in i menyerna och hitta det han vill ha, klarar detta helt utan hjälp. Enligt mamma och pappa ”man visade honom en gång…” Coolt va!?

Kicki fortsätter: Det är denna generation vi skall möta i skolan. Snacka om att förbjuda mobiler… Detta är deras naturliga arbetsredskap – vänta bara… Visst e han för go! Kolla in minen…

Det är bara att konstatera att det är fler och fler som ser vad som håller på att hända, men frågan är om vi faktiskt förstår VAD som håller på att hända! Och vad detta VAD innebär för samhället och skolan. När införs mobilpåbud på våra skolor?

Ett alldeles lysande exempel från IT-mamman på samma tema

9-åringen, mäkta stolt: Jag hittade en glitch i spelet (Han menar ett online-spel).
Jag: Öh, vad är en glitch?
9-åringen: Meh, vet du inte det?!
Jag: Njaä….
9-åringen: Det är…… (Läs förklaringen på Wikipedia, på NE finns den inte). Så jag har gjort en film, så andra får reda på det.
Jag: Mmmm, så bra. Men, hur gjorde du det?
9-åringen: Filmade med min mobilkamera. Fast det var lite svårt att både filma och visa hur gubben skulle gå på samma gång. Och ljudet blev inte så bra, så det är lite svårt att höra vad jag säger.
Jag: Så du berättade hur man skulle göra?
9-åringen: Ja, jag berättade på engelska, för det ska man göra när man berättar om glitchar.
Jag: Berättade du på engelska? Men du… (Här tänker jag säga att han inte kan säga såna saker på engelska, men lärarådran i mig sätter stopp för det, tack och lov.) Istället säger jag: Kan jag få se?
9-åringen, fortfarande mäkta stolt: Här är det. På YouTube!

Ljudet är verkligen inte särskilt bra, men man hör och man ser.
Bredvid mig står 9-åringen, en stolt kille som har filmat, navigerat och laddat upp material på webben. En kille som har pratat engelska, hojtat frågor till sina föräldrar om ord han måste lära sig för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Ett viktigt uppdrag: Att lära världen om en glitch de inte hade en aning om.

Har han lärt sig något? Ja, det är jag övertygad om.

Kan vi tillvarata något av detta i skolan? Ja, det är jag övertygad om, för det finns med all säkerhet en liknande 9-åring någonstans i din närhet.

(Filmen är inte längre tillgänglig.)