Dinosaurielektionerna är utdöda

För mig är dinosaurier i ettan/tvåan, rymden i tvåan, Skåne i trean, världen i sexan osv. ett arv från en skola och läroplan som fanns innan jag var född.

Det är väl inte en sådan skola vi vill att våra elever ska gå i?

En sak kan man konstatera när man läser den nya läroplanen, Lgr11. Det finns massor av centralt innehåll att ”hinna med”. Samtidigt står det inte ett enda ord om dinosaurier.

Bra.

Färdiga brinnande ljus att lysa världen

Alla elever har en egen dator och lärandet bygger på ett ämnesövergripande och tematiskt arbetssätt för att eleverna ska utmanas, uppleva sammanhang och öka sin förståelse. De ska känna att lärandet är meningsfullt med hjälp av modern teknik.

Visst känns flosklerna igen? Man kan läsa dem i nästan alla strategier för 1:1 runt om i Sverige idag. Det är relativt lätt för skolledare, utvecklingsledare och it-strateger att förse sina politiker med vackra ord om framtiden som politikerna sedan tar beslut kring.

Men det är först efter ett beslut är taget som det stora arbetet börjar. På skolorna. Och då räcker det inte med teknik. Inte ens teknik som fungerar. Det krävs något mer.

Detta var eleverna Matilda Landgren och Anton Andréasson tydliga med på sitt seminarium på Framtidens lärande. De går nu i åk 9 och båda började på nybyggda Kristiansborgsskolan i Västerås i höstas. Båda har höjt sina betyg med 100 poäng (!) och de har två förklaringar till detta.

Först och främst har de under läsåret fått möta lärare som vill lära sina elever något. Eleverna upplever sina lärare som coacher.

”Lärarna finns där med kunskap, men det är med intresset och coachningen som vi orkar och vill ta del av kunskapen.”

”Vi kände att vi blev deras största intresse, man kände sig sedd. De stannade kvar för att prata efter lektionen. De skyndade inte bara vidare till personalrummet.”

”Vi bryr oss inte hur länge ni har pluggat på universitet. Ni måste bara brinna för era ämnen.”

Den andra framgångsfaktorn har varit att utformningen av arbetet, med tydliga mål, mer utmanande uppgifter och stor möjlighet att påverka undervisningens stoff, metoder och redovisningsformer. Eleverna poängterade att de fria arbetsmetoderna ställer krav på elever att ta ansvar.

Anton menade att han först i åk 9 har fått möjlighet att upptäcka sitt bästa sätt att lära, att få arbeta med film och Keynotepresentationer.

Läraren Ulrika Mårtensson fyllde på med att poängtera att världen inte är uppdelad i olika ämnen och att de därför försöker arbeta tematiskt och ämnesövergripande med aktuellt i tiden som utgångspunkt. Man får bra draghjälp av medier på detta sätt. Eleverna höll med om att detta var ett recept för framgång och underlättar för eleverna att känna inre motivation.

Det första temat i höstas döptes till ”Som om jag bryr mig”, där mobbning var i fokus. Lärarna började med en provokation för att få eleverna att börja tänka och reflektera kring ämnet och fångade sedan upp detta på en gemensam tankekarta. Sedan fick eleverna välja vad de vill arbeta vidare med och veta mer om.

Varje arbetsområde inleds med en genomgång av mål och betygskriterier. Arbetsmetod och redovisning är relativt fri inom vissa ramar. Eleverna får arbeta som på högskolan, med problemformulering, metod, resultat och diskussion.

Att alla har varsin dator underlättar arbetet mycket och är en viktigt för att lätt hitta information, kommunicera, strukturera, presentera och skapa, men det är inte tekniken i sig som har gjort skillnad, poängterar eleverna. Det är det tematiska och ämnesövergripande arbetssättet, med engagerade lärare.

Matilda avslutade med att säga att hon vill att föräldrarna till hennes guddotter ska flytta närmare henne så att flickan får gå på Kristiansborgsskolan. Ett bättre betyg för en skola måste vara svårt att få.

Anton och Matilda bjöd även på vacker poesi till alla lärare:

Vi är veken på ljuset,
skolan är stearinet på veken,
lärarna är glöden,
inte förrän då är vi färdiga brinnande ljus att lysa världen.

Kristiansborgsskolan tar gärna emot studiebesök.

Anton Andréasson och läraren Ricard Cegrell tog i torsdags emot det nyinstiftade Eldsjälspriset.

TeachMeet, Framtidens lärande och Schoolbag

Jag har haft tre fantastiskt bra dagar på Framtidens lärande. Det är så otroligt roligt att träffa personer i sitt nätverk och denna konferensen är som en myrstack av nära och kära. ”Alla” var där.

Jag hade fått äran att vara konferencier på TeachMeet Framtidens lärande 2011. Roligt! 150 st personer på plats på Globala gymnasiet och 250 st tittade på livesändningen! Många bra talare, t.ex. Webbstjärnevinnarna Marie Andersson om geocaching (21:40) och Sandra Wissting om sin klassblogg (2:30:00), Malin Hansson från Ystad om digitala verktyg (1:04:15), Guldäpplevinnaren Josef Sahlin om skrivprocessen (2:37:30) och Nackalärarna Lotta Bohlin om Skype (2:56:20) och Helena Kvarnsell om ALLT (1:40:30).

Sara Thenfors Linderoth (32:15) gjorde ett rejält avtryck med sina 7 minuter om elevernas arbete med Mot alla odds, ett spel framtaget av UNHCR (FN:s flyktingorgan). Sara arbetar i, när det gäller flyktingpolitik, ökända Vellinge kommun. Hennes framförande leder förhoppningsvis till ett samarbete med elever och lärare i Södertälje kommun.

Som vanligt gjorde WestreamU en grym bambusersändning som rekommenderas om du inte var där, eller om du vill se talarna igen.

Jag var även värd för ett par inspirationspass under torsdagen, ett om hur ett par lärare på Stadsgårdsskolan i Jönköping tar tillvara elevernas datorspelande på fritiden i undervisningen, ett om hur man använder modern teknik på förskolor i Härryda kommun, med stort fokus på iPads. Båda passen var mycket bra och jag kommer att blogga om dessa längre fram. Hade gärna hunnit med övriga 60 pass också. Konferens under en månad nästa år? 😉

På fredagen lyssnade jag till lärare och elever från Kristiansborgsskolan i Västerås. Mycket intressant om tematiskt arbete, motivation, datorn som verktyg osv. Detta har jag skrivit om på bloggen Framtidens lärande.

På torsdagskvällen blev jag uppmärksammad på att ett företag på mässan höll på att lansera ett nytt verktyg för IUP byggd i Google Apps. Företaget hette Cloudspot och produkten hette ”Skolväskan”. Snacka om att bli förvånad! Dagen efter sökte jag upp företaget och de förklarade att de visste om att Skolväskan redan fanns, men att de ändå hade bestämt sig för det namnet. Snacka om att bli förvånad en gång till. Och lite sur. På kvällen skickade jag ut en hälsning på Facebook som ledde till att en del följare mejlade till Cloudspot och ifrågasatte deras val av namn.

I eftermiddags hade de bytt namn – till Schoolbag.

Tack alla som orkade bry sig. Det känns verkligen skönt.

Vi målar med helt andra färger

Ikväll tog jag en timmes promenad i min lilla bys omgivningar. En bra stund för reflektion. Många funderingar kring all uppståndelse den senaste månaden kring #merkateder, #skollyftet och Zaremba.

Idag läste jag Mats Ekholms kommentar till Zarembas påhopp. Mats Ekholm, som jag för första gången lyssnade till på Skolforum i höstas. En mycket klok man i mina ögon.

…behovet av att barn och ungdomar blir bemötta av vuxna som företagsamma, samarbetskunniga, kreativa och kritiskt reflekterande. Detta så att de ska kunna känna lust att utbilda sig och finna trygghet i umgänget med vuxna.

Jag har bestämt mig för att försöka lämna debatten därhän, eftersom den inte leder någonstans. Ingen lyssnar på den andre. Ingen vinner. Jag kan bara beklaga att DN lämnat så mycket utrymme till Zarembas svarta pensel. Vi är många i Skolsverige som varje dag målar med helt andra färger.

Jag fokuserar hellre just nu på all klokskap som Peter Gärdenfors delar med sig av kring vikten av lust och motivation för lärandeprocesser. (Han skickar en hälsning till Jan Björklund under programmets sista minut.) Hur gör vi för att skapa en skola som tar tillvara det naturliga lärandet?

Linda Odén lämnar klara besked kring detta i sin blogg Ordklyverier idag. Och hon gör det bra!

Hur motiverar vi eleverna? Det beror på, men ofta faktiskt genom att lämna över ansvar och förvänta oss massor. Instruktionerna och kraven ska vara glasklara, men det är eleven som ska göra jobbet med hjälp av läraren.

Det är inte så att allt elevaktivt arbete är flummigt och ostrukturerat, det är inte heller så att elevaktivt arbete inte är genomtänkt och lärarstyrt. Ett bra elevaktivt arbete bygger på enorma förberedelser från arbetslaget med glasklara instruktioner, tydliga kopplingar till läroplanens mål och många uppföljningar på väg mot målet.

Låt oss måla vidare, med många olika färger. Korparna må kraxa. Men svart är inte framtidens färg.

Ett halvt varv på tuggummiautomaten

Micke Gunnarsson. En av de bästa föreläsningarna i mitt liv. Tack!

Ni som följt min blogg ett tag känner igen Mickes namn. Jag har skrivit om hans grymma föreläsning i inlägget 45 minuters ren inspiration, uppmärksammat hans MVG-kampanj och berömt hans klassiker Kommunalråd för reform.

Idag fick jag första gången möjlighet att lyssna till honom live under en timme. En sån där timme som man önskar inte ska ta slut.

Eftersom jag följt Mickes blogg under så pass lång tid har jag hört/läst nästan allt han sa på sin föreläsning idag. Men live levlar han upp det rejält. Genom anekdoter från sitt liv, med sitt kroppsspråk och sin sköna blekingska dialekt.

Han påminner mig om en annan fantastisk föreläsare, Anne-Marie Körling.

1. Båda har alltid barnet/eleven i första rummet
2. Båda lever som dom lär

Micke berättade bland annat att han alltid ville skaffa sig tuggummi i tuggummiautomaterna när han var liten, men att hans pappa var för snål. Istället gick Micke och snurrade på dem alla i hopp om att någon gång få ett tuggummi ändå. Idag lägger han i pengar i automaterna tillsammans med sina barn och vrider om halvvägs, så att ett annat barn ska få uppleva denna lycka.

Micke i ett nötskal. Han är faktiskt sådan. Vi är vänner på Facebook och mer positiv människa får man leta efter. Jag bara väntar på statusuppdateringen:

”Idag bröt jag alla ben i kroppen. Det ska bli spännande att se hur bra sjukvården är i dagens Sverige. Har hört att sjukhuskäk är smaskens”.

Inser nu när jag läser mina anteckningar att det inte är någon idé att skriva mer, för Micke ska upplevas live. Varenda rad jag antecknat vill få mig att skriva ett blogginlägg. Men det är ju redan gjort. I Mickes blogg…

Tills du får möjlighet att lyssna till honom, kan du alltid ställa dig på kö till hans bok, precis som jag har gjort.

Ett urval av föreläsningen hittar du här:

Den sköra tråden

Jag hade idag förmånen att lyssna till Fredrik Svensson på Lin Educations inspirationsdag i Malmö. Fredrik är bl.a. grundare av TÄNK OM, där jag arbetar som konsult, men jag hade aldrig hört honom live tidigare.

Det jag tar med mig från två timmars föreläsning och seminarium är att det inte är lätt att nå framgång. För det kräver skolledare som har frirum att bedriva skolutveckling, skolledare som sett vad som sker i världen och som drar slutsatser utifrån detta, skolledare som är tydliga med sin vision, skolledare som fokuserar på de lärare som vill framåt, skolledare som är ledare.

Skolledare. Rektor. Chef. Ledare.

En dator per elev är en bisak i sammanhanget. Det är vad vi ska göra i en förändrad värld det handlar om. Fortfarande står sig den svenska skolan ganska bra i globala jämförelser, framförallt om vi inte bara tittar på faktakunskaper, utan på saker som kreativitet, samarbete osv. Fredrik menar att vi har världens bästa läroplan. Det är bara det att vi måste bli så mycket bättre på kreativitet, nyskapande, entreprenörskap osv. när Kina, Indien m.fl. knappar in på försprånget. Det byggs 100 nya universitet i Kina just nu, med flera miljoner studenter som tävlar med de svenska.

Kina har som vision att vara världsledande inom kunskapsutveckling år 2020. USA har börjat att ta upp denna kamp. I Sverige sa Jan Björklund i onsdags att hans vision är att fler elever ska nå målen. Som om det vore en vision? Det är ju det löfte vi ger till eleverna i våra läro- och kursplaner. En utbildningsminister måste väl ha större visioner än så. Fredrik konstaterade även att vi under flera decennier inte har haft en enda utbildningspolitisk vision. Skrämmande, eller hur!?

Fredrik talade även om halveringstiden för kunskap, som var ca 65 år för inte så länge sedan. När alla arbetade på en och samma arbetsplats under alla år. Idag har vi en halveringstid på ca 3-6 år, och inom högteknologiska branscher runt 6 månader. Vad behöver elever/studenter kunna då?

Som Micke Gunnarsson frågade sig lite senare under eftermiddagen: Om man kan leta upp vilka flagga som helst i hela världen och skriva ut den. Kan man då alla världens flaggor?

Man bör varje dag fråga sig: Vad är kunskap idag? Är flaggkunskap viktigt? Är det mer eller mindre viktigt idag jämfört med igår? Och hur ska vi bedöma kunskap med de verktyg vi idag har för bedömning?

Idag blev jag tipsad om en artikel i Computer Sweden där forskaren Patrik Hernwall beskrev sin syn på skolan och vår avsaknad av vision. Riktigt bra analys! Han menade även att:

”De nya redskapen uppmuntrar till nytänkande och då kanske det är sådant som sociala förmågor, kritiskt reflekterande, eget skapande, kunskapssökande och innovationskraft som ska vara det som skolan ska lära ut.”

I en 1:1-satsning är det inte tekniken som är det viktigaste, det är alla överens om. Men för att vi ska orka ta tag i den enorma förändring vi står inför måste tekniken ”bara fungera”.

Att få med sig alla, eller i alla fall den kritiska massan, är en ”balansgång på en skör tråd”, sa Fredrik idag. Jag lovar att tråden brister om tekniken fallerar.

Paddagogik – ett mycket inspirerande seminarium. Tror jag.

Idag träffades ett sjuttiotal pedagoger på Apples huvudkontor för att delge varandra erfarenheter kring arbete med paddor från förskolan upp till gymnasiet, under rubriken ”Möjligheterna med iPad i skolan”.

Här är ett axplock från dagen:

Elever på Myrsjöskolans åk 8 har utvecklat egna vikingaappar: Tyra´s World, Pig Hunt och World of Vikings. De hade 700 nerladdningar första dagen! Arbetet har varit väldigt uppskattat och många vill verkligen hitta sätt för elever att göra egna appar. Apparna skapas i GameSalad och det är förhållandevis enkelt. Det är dock svårare att konvertera appen så att den kan lämnas vidare till Apple för godkännande.

Flera av deltagarna ser fram emot iPad 2 och dess möjligheter till mer eget skapande, inte bara konsumtion. Men trots att det mesta som görs i en iPad idag är konsumtion säger man samtidigt att paddorna genererar kvalitativa samtal barnen emellan, och att samarbetet ökar.

Barnen reflekterar över vad de gör:

”Man använder sina fingrar på nytt sätt”

Trots alla positiva tongångar kring paddorna ställde sig Christina Löfving frågor kring belöningssystemen i apparna:

Funderar, dessa applåd-, guldstjärnespel, är det så bra? Även om eleverna gillar. Rätt fel-tänk. Vad kan man istället utveckla?

Kristina Björn fyllde på:

Sådana funderingar har jag också. Viktigt att fundera över vilka kompetenser som ska utvecklas.

Någon annan tyckte att korta sekvenser och snabba belöningar var bra för elever. Det konstateras även att både fakta- och kreativa appar behövs.

Majåkerskolan i Lidköping tipsade om ett bra användningsområde är att ta skärmdumpar från spel. Denna lägger man in i Keynote och skriver en berättelse om. Det blir verkligen verklighetsnära för eleverna.

Vittraskolorna poängterade att förarbetet inför en iPad-satsning måste få ta tid. Pedagogerna måste ha en gemensam bearbetning av ”varför?”

En diskussion kring lek och arbete kom upp. Kan leka och att jobba vara en och samma sak?

Alströmergymnasiet gjorde ett uppskattat framträdande på träffen och Pysslingen har gjort en satsning i en förskolegrupp, en förskoleklass och en skolklass. Intressant att olika skolor provar paddans möjligheter, hela vägen från förskola till gymnasiet.

Eleverna gillar paddan. Och fördelarna med den jämfört med datorer är bland annat att den är lätt, smidig, snabb och bra batteritid.

Svårigheter och problem med iPad i skolan lyftes fram. Vissa av dem löses i och med införande av iPad 2, men saker som togs upp var att filhantering är svårt, avsaknad av multitasking, avsaknad av USB-port, svårigheter med distribution och synkning av appar, samt att det hittills finns få svenska appar.

VD:n på TÄNK OM, Hans Renman, lanserade det senaste utbildningskonceptet: ”TÄNK OM – Yngre åldrar”. Det är en processinriktad utbildning med iPads och digitalt lärande i förskola och yngre skolår.

Förskolor och skolor som arbetar med iPads:
http://vallaskolanfklass.wordpress.com/ Rektor: http://rektorjesper.wordpress.com/
http://larspridarna.fredrikshov.se/
http://fklassucklum.posterous.com/

Fler tips kring iPads och appar:
http://lararstudenten.skolbloggen.se/
http://macsupportab.blogspot.com/

iSwifter är en app för att se Flash på iOS 4.3

Appen Math Drills har horisontell uppställning för matte.

Det var ett mycket givande seminarium! Tror jag. Jag var i Båstad medan seminariet pågick i Stockholm.

Allt jag har skrivit ovan har jag hämtat från Twitterflödet: #ipadsem och todaysmeet.com/ipad_i_skolan

Hoppas hälften stämmer… 😉

Stort tack till alla som twittrade idag och till lärspridarna på Fredrikshovs Slotts skola (som jag träffat i TÄNK OM) som myntade ordet Paddagogik. Grymt!

Ms Cool – om att våga

Igår föreläste jag inför drygt 350 pedagoger i Falkenberg. Helt vansinnigt!

Det gick ganska bra, tycker jag, men det finns alltid saker jag vill göra annorlunda till nästa gång.

En sak vill jag dock aldrig göra om. För den går inte att göra bättre. Tack vare en tolvårig tjej och att jag tänkte utanför boxen, för en gångs skull.

Kvällen innan föreläsningen chattade jag med Tove Andersson, IT-pedagog i Lysekil. Vi hade aldrig chattat tidigare, men hon hörde av sig och kollade läget mitt i min kanelbulle med mjölk.

Jag nämnde att jag skulle spela upp låten Memory, som hennes dotter Frida har skrivit själv. Jag tänkte använda den innan föreläsningen drog igång, eller kanske i pausen.

Tove blev stolt och glad för sin egen och Fridas skull.

Jag kom med en idé. Att vi kunde chatta med Frida under min presentation, innan vi spelade upp YouTube-klippet. Någon sekund senare kom vi fram till att vi skulle ha ett videosamtal med Frida live.

Jag letade upp Frida på Skype och vi pratades vid i två minuter.

Efteråt chattade jag vidare med Tove. Hon tyckte jag kunde fråga Frida om hon kanske kunde spela live på sin nya blå gitarr, men detta berättade vi inte för Frida. Lite fuffens.

När jag under föreläsningen frågade Frida om hon kunde tänka sig att spela live för oss svarade hon ja utan att blinka, plockade fram gitarren ur fodralet och konstaterade kallt: ”Vilken tur att jag har lärt mig ackorden utantill”.

Och som hon briljerade. Så cool!

En lärare skrev följande på Facebook precis: ”Väldigt duktig tjej. En kollega bakom mig började gråta och många fick gåshud.”

Jag använder i princip aldrig Skype annars, var lite tveksam till kring hur det skulle bli med rundgång, undrade hur ljudkvaliteten skulle bli osv. Jag skyller på min lärarbakgrund. Att allt ska vara så förberett att inget, absolut inget, ska gå utanför min planering.

Martin Ekholm i klass 5A på Backaskolan är den som använder nya verktyg för lärande mest i Ystads kommuns grundskolor. Han har precis startat upp ett arbete med sina elever i åk 5 där de använder Google Sketchup. För första gången någonsin vågade han säga till eleverna: ”Jag kan inte det här”. Istället fick eleverna titta på instruktionsfilmer på YouTube. Och efter en liten stund var de i full gång. Så enkelt. Varför inte göra det enkelt?

Nu vågade även jag. Det var det roligaste jag gjort på länge. Kul att 350 andra fick njuta av samma sak.

Och vad hade vi gjort om inte Frida hade vågat? Fast den frågan fanns nog egentligen inte på kartan. En talangfull tjej som får möjlighet att visa något hon är bra på. Vi hittade ett bra forum. Det är detta vi måste göra hela tiden. Hitta nya forum, former och verktyg för lärande för våra ungdomar.

Vi måste våga sluta säkra upp allt som kan gå fel och våga släppa loss kreativitet, spontanitet och glädje. För är klassrummet så säkert att det inte tillåter några fel eller misslyckanden (och de utmaningar och möjligheter det ger i sig) är det inget rum för lärande.

För er som inte var med live… här är Frida med sin egen låt Memory (från december 2010):

En kursändring på ca 179°

Jag läste i Troed Troedssons facebookflöde för någon dag sedan:

Helena Giertta kallar dig för läsare. Staffan Heimersson tycker att hans egna betraktelser är intressanta men dina är patetiska. Sara Kadefors tycker det är trist men vill påminna dig om att dina FB-vänner inte är på riktigt. Krister Wistbacka kallar dig för ”bloggvalp”. Fyra ledande journalister som inte bara missat tåget utan hela järnvägens utveckling. Det är ju roligt!”

Roligt? Kanske. Men mer oroande än roande…

Se Troed där han bland annat utvecklar sina tankar kring sociala medier. Tjugo mycket sevärda minuter!

I förra veckan hade jag möte med några rektorer i Ystad. Vi kom fram till att ingen av dem använder Facebook. Det var dock inte av princip, som jag förstod det – och det känns i alla fall skönt. Jag hoppas de skaffar konton snart. Om man inte deltar i de sociala medierna idag undrar jag hur man gör för att omvärldsbevaka. Hur ska man göra för att förstå vad som hänt och händer i samhället, vilken värld deras elever ständigt befinner sig i.

Hans Renman skrev följande för några minuter sedan på sin facebookvägg:

”Kinas regering meddelade igår: Ska satsa på fortsatt ekonomisk utveckling till nya nivåer, minska avståndet till USA, satsa på hightech, öka forskningsanslagen… (Sverige kontrar med nationella prov i SO.)”

Hans formulerade i ett par meningar precis vad jag känner just nu. Det vi hamnar i både nationellt och lokalt när vi själva saknar visioner. Vi försöker navigera i ett värld som snurrar som aldrig förr, har kanske kloka idéer och är inspirerade att utveckla våra skolor och vår undervisning, men dignar under direktiv från regering och Skolverket om att kontroll och dokumentation är lösningen på allt.

Jag hoppas verkligen att motivation, kreativitet och entreprenörskap snart kan få ta en reell plats i våra skolor och att vi kan sprida goda exempel via våra nätverk och i media. För Sverige skulle kunna göra så mycket bättre. Tänk om en utbildningsminister skulle kunna fortsätta peka med hela handen, fast åt rätt håll. En kursändring på ca 179°…